onsdag, maj 06, 2009
Byråchef Stefan Johansson
Idag står i Svenska Dagbladet att läsa att Högsta Domstolen helt friar en man som påstår sig ha handlat i nödvärn. Läs mer på följande länk.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2844683.svd
Byråchef Stefan Johansson vid riksåklagarämbetet säger följande.
"-Om du är i en psykiskt pressad situation så kan det vara ursäktligt att använda mer våld än nödvändigt."
Enligt min mening visar denna korta mening att byråchef Stefan Johansson inte har begripit någonting om nödvärnsrätten. Detta är mycket bekymmersamt eftersom nödvärnsrätten är straffrättens kärna.
Så här förhåller det sig.
Befinner man sig i en nödvärnssituation har man rätt att ta till alla nödvärnsåtgärder som inte är uppenbart oförsvarliga. Oavsett om man är psykiskt pressad eller inte har man alltså rätt att använda mer våld än nöden påkallar. Däremot får inte våldet vara uppenbart oförsvarligt. Observera att det alltså inte finns något krav på att nödvärnsåtgärderna skall vara proportionerliga ens i de fall den som åberopar nödvärnsrätt handlar i behärskat sinnelag.
Från denna regel finns dock ett undantag och undantaget gäller de situationer där den angripne svårligen kan besinna sig. Tror man exempelvis att ens barn är hotade till livet och man av det skälet helt tappat fattningen går man fri inte bara från straff utan också från ansvar till och med om nödvärnsåtgärderna har varit uppenbart oförsvarliga eller med andra ord fullständigt oproportionerliga.
Som jag förstår Högsta Domstolens dom på grundval av tidningsnotisen har Högsta Domstolen sagt att nödvärnsåtgärderna visserligen var uppenbart oförsvarliga, men att ändå ansvarsfrihet skall råda eftersom omständigheterna var sådana att mannen som åberopar nödvärnsrätt svårligen kunde besinna sig.
Jag ber att få gratulera Högsta Domstolen och Sveriges folk. De enda som har anledning att beklaga sig är de som inte har vett att respektera de mest grundläggande reglerna för mänsklig samlevnad. Hur någon som så illa begriper straffrättens absolut mest grundläggande begrepp kan vara byråchef vid riksåklagarämbetet övergår mitt förstånd.
Därutöver menar jag att domen kan tänkas ge utrymme för resning i det så kallade rödebymålet. 51-åringen från Rödeby dömdes ju faktiskt för dråp, trots att situationen uppvisar vissa likheter med den i nu aktuellt mål.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2844683.svd
Byråchef Stefan Johansson vid riksåklagarämbetet säger följande.
"-Om du är i en psykiskt pressad situation så kan det vara ursäktligt att använda mer våld än nödvändigt."
Enligt min mening visar denna korta mening att byråchef Stefan Johansson inte har begripit någonting om nödvärnsrätten. Detta är mycket bekymmersamt eftersom nödvärnsrätten är straffrättens kärna.
Så här förhåller det sig.
Befinner man sig i en nödvärnssituation har man rätt att ta till alla nödvärnsåtgärder som inte är uppenbart oförsvarliga. Oavsett om man är psykiskt pressad eller inte har man alltså rätt att använda mer våld än nöden påkallar. Däremot får inte våldet vara uppenbart oförsvarligt. Observera att det alltså inte finns något krav på att nödvärnsåtgärderna skall vara proportionerliga ens i de fall den som åberopar nödvärnsrätt handlar i behärskat sinnelag.
Från denna regel finns dock ett undantag och undantaget gäller de situationer där den angripne svårligen kan besinna sig. Tror man exempelvis att ens barn är hotade till livet och man av det skälet helt tappat fattningen går man fri inte bara från straff utan också från ansvar till och med om nödvärnsåtgärderna har varit uppenbart oförsvarliga eller med andra ord fullständigt oproportionerliga.
Som jag förstår Högsta Domstolens dom på grundval av tidningsnotisen har Högsta Domstolen sagt att nödvärnsåtgärderna visserligen var uppenbart oförsvarliga, men att ändå ansvarsfrihet skall råda eftersom omständigheterna var sådana att mannen som åberopar nödvärnsrätt svårligen kunde besinna sig.
Jag ber att få gratulera Högsta Domstolen och Sveriges folk. De enda som har anledning att beklaga sig är de som inte har vett att respektera de mest grundläggande reglerna för mänsklig samlevnad. Hur någon som så illa begriper straffrättens absolut mest grundläggande begrepp kan vara byråchef vid riksåklagarämbetet övergår mitt förstånd.
Därutöver menar jag att domen kan tänkas ge utrymme för resning i det så kallade rödebymålet. 51-åringen från Rödeby dömdes ju faktiskt för dråp, trots att situationen uppvisar vissa likheter med den i nu aktuellt mål.
