onsdag, augusti 13, 2008
Feltänkt
I dagens nätupplaga av Svenska Dagbladet finns en debattartikel skriven av en viss Ingemar Andersson som doktorerat i nationalekonomi. Han är kritisk mot Riksbanken och summan av hans resonemang tycks vara att den för tillfället höga inflationstakten endast är en statistisk synvilla och att den egentliga eller underliggande inflationen i själva verket är låg.
Enligt min mening förhåller det sig precis tvärsom. Den underliggande inflationen är i själva verket explosiv, men maskeras av en stark krona. Att gå igenom hela detta problemkomplex är emellertid ganska tidskrävande, varför jag nöjer mig med att peka på några saker som helt motsäger resonemanget.
Idag kostar en Big Mac i Sverige cirka 38,- kronor. För ett år sedan kostade en Big Mac cirka 34,- kronor. Priset har alltså stigit med ungefär 11,8%. Kan denna stegring verkligen hänföras till tillfälliga, icke-monetära orsaker eller är en överdriven kreditexpansion den mera sannolika förklaringen?
Ett enkelt sätt att besvara den frågan är att jämföra med Danmark. För ett år sedan kostade en dansk krona cirka 1,25 svenska kronor och idag kostar en dansk krona cirka 1,26 svenska kronor. Växlingskursförändringen är alltså inte dramatisk. Förra året kostade en dansk Big Mac 29,75 danska kronor, medan den idag kostar 29,50 danska kronor.
Detta betyder faktiskt att priset på en Big Mac räknat i svenska kronor i Danmark varit i det närmaste helt stabilt. Förra året vid den här tiden kostade en dansk Big Mac ungefär 37,- svenska kronor. I år kostar en dansk Big Mac också ungefär 37,- svenska kronor. Prisförändringen på den danska hamburgaren inskränker sig till att den danska hamburgaren blivit ungefär två svenska ören billigare och denna prisförändring är så marginell att vi kan bortse från den. Icke desto mindre är det intressant att notera att den danska hamburgaren blivit billigare räknat i svenska kronor, medan den blivit mycket dyrare i Sverige under samma tid.
Vad beror detta på? Det beror knappast på annorlunda jordbrukspolitik. Både Sverige och Danmark omfattas av ju EU:s gemensamma jordbrukspolitik och eftersom växlingskursförändringen är marginell kan man varken skylla på denna eller på att priserna på jordbruksprodukter stigit på den internationella marknaden. I så fall hade ju priset stigit också i Danmark. Man kan möjligen skylla på att den danska kronan i "Big Mac-justerade" termer fallit, men varför har i så fall inte de svenska priserna förblivit stabila och den danska kronan istället fallit i värde gentemot den svenska? Om det svenska priset på en Big Mac i år hade varit lägre eller det samma som förra året och den danska kronans värde hade rasat sedan dess hade resonemanget varit giltigt, men i så fall hade man sannolikt inte heller kunnat uppmäta någon oroväckande prisstegringstakt i Sverige.
Summan är alltså att Ingemar Andersson har helt fel och att det är lätt att visa bristerna i hans resonemang. Läs mer på följande länk.
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_1556083.svd
Enligt min mening förhåller det sig precis tvärsom. Den underliggande inflationen är i själva verket explosiv, men maskeras av en stark krona. Att gå igenom hela detta problemkomplex är emellertid ganska tidskrävande, varför jag nöjer mig med att peka på några saker som helt motsäger resonemanget.
Idag kostar en Big Mac i Sverige cirka 38,- kronor. För ett år sedan kostade en Big Mac cirka 34,- kronor. Priset har alltså stigit med ungefär 11,8%. Kan denna stegring verkligen hänföras till tillfälliga, icke-monetära orsaker eller är en överdriven kreditexpansion den mera sannolika förklaringen?
Ett enkelt sätt att besvara den frågan är att jämföra med Danmark. För ett år sedan kostade en dansk krona cirka 1,25 svenska kronor och idag kostar en dansk krona cirka 1,26 svenska kronor. Växlingskursförändringen är alltså inte dramatisk. Förra året kostade en dansk Big Mac 29,75 danska kronor, medan den idag kostar 29,50 danska kronor.
Detta betyder faktiskt att priset på en Big Mac räknat i svenska kronor i Danmark varit i det närmaste helt stabilt. Förra året vid den här tiden kostade en dansk Big Mac ungefär 37,- svenska kronor. I år kostar en dansk Big Mac också ungefär 37,- svenska kronor. Prisförändringen på den danska hamburgaren inskränker sig till att den danska hamburgaren blivit ungefär två svenska ören billigare och denna prisförändring är så marginell att vi kan bortse från den. Icke desto mindre är det intressant att notera att den danska hamburgaren blivit billigare räknat i svenska kronor, medan den blivit mycket dyrare i Sverige under samma tid.
Vad beror detta på? Det beror knappast på annorlunda jordbrukspolitik. Både Sverige och Danmark omfattas av ju EU:s gemensamma jordbrukspolitik och eftersom växlingskursförändringen är marginell kan man varken skylla på denna eller på att priserna på jordbruksprodukter stigit på den internationella marknaden. I så fall hade ju priset stigit också i Danmark. Man kan möjligen skylla på att den danska kronan i "Big Mac-justerade" termer fallit, men varför har i så fall inte de svenska priserna förblivit stabila och den danska kronan istället fallit i värde gentemot den svenska? Om det svenska priset på en Big Mac i år hade varit lägre eller det samma som förra året och den danska kronans värde hade rasat sedan dess hade resonemanget varit giltigt, men i så fall hade man sannolikt inte heller kunnat uppmäta någon oroväckande prisstegringstakt i Sverige.
Summan är alltså att Ingemar Andersson har helt fel och att det är lätt att visa bristerna i hans resonemang. Läs mer på följande länk.
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_1556083.svd
