flavianopolis

Jag har roat mig med att jämföra macflationen i ett antal olika länder. Till grund för jämförelsen ligger statistik från The Economist. Vad gäller prisuppgiften från Storbritannien är det emellertid så att jag använt mig av egenhändigt inhämtad information. The Economist anger det brittiska priset för 2008 till £2,29, men detta pris gäller endast på de allra dyraste restaurangerna som ej drivs av franchisetagare. Det brittiska normalpriset är £1,99, varför alltså Storbritannien med viss tvekan "håller nollan".

1. Uruguay, minus 1,6%
2. Chile, 0%
3. Australien, 0%
4. Japan, 0%
5. Malaysia, 0%
6. Norge, 0%
7. Singapore, 0 %
8. Taiwan, 0%
9. Thailand, 0%
10. Förenade Arabemiraten, 0%
11. Island, 0%
12. Pakistan, 0%
13. Peru, 0%
14. Sri Lanka, 0%
15. Storbritannien, 0%
16. Danmark, 0,9%
17. Polen, 1,4%
18. Colombia, 1,4%
19. Filippinerna, 2,4%
20. Schweiz, 3,2%
21. Litauen, 4,5%
22. USA, 4,7%
23. Kanada, 5,4%
24. Nya Zeeland, 6,5%
25. Estland, 6,7%
26. Turkiet, 8,4%
27. Brasilien, 8,7%
28. Sydafrika, 9,0%
29. Euroland, 10,1%
30. Mexiko, 10,3%
31. Sydkorea, 10,3%
32. Hong Kong, 10,8%
33. Saudi-Arabien, 11,1%
34. Lettland, 11,5%
35. Ungern, 11,7%
36. Ryssland, 13,5%
37. Kina, 13,6%
38. Sverige, 15,2%
39. Indonesien, 17,6%
40. Ukraina, 18,9%
41. Tjeckien, 25%
42. Slovakien, 25,6%
43. Argentina, 33,3%
44. Egypten 36,2%
45. Costa Rica, 59,3%

En fråga som naturligt inställer sig är frågan vilka av ovanstående valutor som kan tänkas vara en god placering. Jag menar att en första förutsättning för att köpa en valuta är att landets centralbank har en trovärdig och effektiv inflationsbekämpning och att därför ingen vettig människa bör köpa någon av de valutor i vars hemländer priset på en Big Mac nu är högre än det var för ett år sedan.

Dessutom bör man leta efter en valuta som är lågt värderad utifrån teorien om köpkraftsparitet och nedan följer en lista av vilken det framgår var en Big Mac är billigast. Jag använder mig här av The Economists uppgifter med det förbehållet att jag bygger de brittiska talen på att en brittisk Big Mac kostar £1,99.

1. Malaysia, $1,70
2. Hong Kong, $1,71
3. Kina, $1,83
4. Thailand, $1,86
5. Sri Lanka, $1,89
6. Filippinerna $1,96
7. Pakistan, $1,97
8. Indonesien, $2,04
9. Ukraina, $2,19
10. Sydafrika, $2,24
11. Egypten, $2,45
12. Taiwan, $2,47
13. Ryssland, $2,54
14. Uruguay, $2,55
15. Japan, $2,62
16. Saudi-Arabien, $2,67
17. Förenade Arabemiraten, $2,72
18. Singapore, $2,92
19. Chile, $3,13
20. Sydkorea, $3,14
21. Mexiko, $3,15
22. Litauen, $3,17
23. Peru, $3,20
24. Estland, $3,22
25. Costa Rica, $3,27
26. Australien, $3,36
27. Polen, $3,45
28. Lettland, $3,50
29. USA, $3,57
30. Argentina, $3,64
31. Nya Zeeland, $3,72
32. Colombia, $3,89
33. Storbritannien, $3,98
34. Slovakien, $4,03
35. Kanada, $4,08
36. Turkiet, $4,32
37. Tjeckien, $4,56
38. Brasilien, $4,73
39. Ungern, $4,64
40. Euroland, $5,34
41. Danmark, $5,95
42. Island, $5,97
43. Schweiz, $6,36
44. Sverige, $6,37
45. Norge, $7,88

Kan man utifrån ovanstående data göra några bra gissningar angående framtida växelkursrörelser? Svaret är ett tveksamt ja och anledningen till att det jakande svaret blir tvekande är att det finns en mycket stor komplikationsfaktor som består i att om ett lands centralbank bedriver en restriktiv penningpolitik i syfte att nedbringa inflationen, men valutamarknadens aktörer ställer sig frågande till huruvida kampen vunnits, tenderar det landets valuta att åka uppåt. Först när det inte finns några förväntningar om ytterligare tämligen nära förestående skärpningar av penningpolitiken drar spekulanterna iväg någon annanstans.

Detta är enligt min bedömning anledningen till att den svenska kronan apprecierat våldsamt i reala termer sedan föregående år. Förra året kostade en svensk Big Mac 42% mer än en amerikansk, men i år kostar den 79% mer än en amerikansk.

Om det inte vore för denna komplikationsfaktor skulle jag välja valuta efter följande modell. För det första bör macflationsstatistiken visa att landets centralbank bedriver en ansvarsfull penningpolitik. Jag definierar ansvarsfull penningpolitik som 0% macflation eller mindre. I så fall är femton av de fyrtiofem valutorna kvalificerade för en andra omgång. Dessa femton länder är följande.

1. Uruguay
2. Chile
3. Australien
4. Japan
5. Malaysia
6. Norge
7. Singapore
8. Taiwan
9. Thailand
10. Förenade Arabemiraten
11. Island
12. Pakistan
13. Peru
14. Sri Lanka
15. Storbritannien

Därefter rangordnar jag dessa femton valutor utifrån priset på en Big Mac i respektive land. Ju billigare Big Mac desto högre rangordning.

1. Malaysia, $1,70
2. Thailand, $1,86
3. Sri Lanka, $1,89
4. Pakistan, $1,97
5. Taiwan, $2,47
6. Uruguay, $2,55
7. Japan, $2,62
8. Förenade Arabemiraten, $2,72
9. Singapore, $2,92
10. Chile, $3,13
11. Peru, $3,20
12. Australien, $3,36
13. Storbritannien, $3,98
14. Island, $5,97
15. Norge, $7,88

Ytterligare ett kriterium bör läggas till. Har de aktuella valutorna flytande eller fast växelkurs? Om de har fast växelkurs gentemot en så kallad modervaluta, kan man givetvis spekulera i en uppskrivning av växelkursen, men det synes förnuftigare att spekulera i att en valuta med flytande växelkurs stiger än att spekulera i att en med fast växelkurs skall skrivas upp genom ett myndighetsbeslut.

Därför bör det anses vara ett klokt beslut att i första hand köpa någon av de valutor som är lågt värderade utifrån teorien om köpkraftsparitet under förutsättning att ifrågavarande lands centralbank håller inflationen i strama tyglar, men om inte det andra kriteriet är uppfyllt måste man utgå från att en valuta är lågt värderad just därför att landets centralbank tar lätt på inflationsbekämpningen.

En högt värderad valuta behöver alltså inte vara en dålig placering och jag tror inte att den norska kronan kommer att tappa i värde gentemot den svenska under det kommande året. Norges Bank bedriver nämligen en mycket konsekvent inflationsbekämpning, vilket rättfärdigar en hög värdering av den norska kronan. Å andra sidan kan inflationsbekämpningen bli så framgångsrik att marknadens aktörer kommer att börja fövänta sig en mera inflatorisk penningpolitik från Norges Banks sida med den påföljden att den norska kronan kan komma att tappa i värde just därför att centralbanken med framgång bekämpat inflationen.

Man bör emellertid akta sig noga för att köpa valutor som är högt värderade utifrån teorien om köpkraftsparitet under förutsättning att ifrågavarande lands centralbank inte bedriver en konsekvent inflationsbekämpning. Sverige ligger alltså riktigt illa till med en skyhög real växelkurs och mycket hög macflationstakt. Här bör man emellertid komma ihåg att eftersom inflationsbrasan ännu inte slutat brinna och Riksbanken med stor sannolikhet kommer att genomföra ytterligare styrräntehöjningar det faktiskt finns utrymme för en appreciering av den svenska kronan. Med tanke på att den svenska kronan är övervärderad gentemot samtliga valutor utom den norska kronan, framstår det dock ej som sannolikt att kronan skall "orka" appreciera mot någon annan valuta än möjligen gentemot den norska kronan.

Ytterligare en komplikationsfaktor är givetvis prisförändringar. Sänks priset i ett land, medför ju detta allt annat lika en real depreciering och vice versa. Därför finns det en liten möjlighet att den svenska kronan skall orka appreciera gentemot euron, men det förutsätts i så fall att större prishöjningar genomförs i €uroland och att priset sänks i Sverige.

Jag hoppats här ha visat hur användbart Big Mac-index faktiskt är om man tar alla de faktorer i beaktande som bör tas i beaktande. Detta görs dock i allmänhet inte. Om jag skulle spekulera i växelkursrörelser, skulle jag köpa någon av de sju valutor som hamnar högst i den nedersta tabellen.