torsdag, juli 31, 2008

 

Big Mac-index förklarar den låga danska arbetslösheten

Idag står i Svenska Dagbladet att läsa om de goda konjunkturerna i Danmark. Fenomenet med den låga danska arbetslösheten är faktiskt mycket enkelt att förklara och förklaras genom noggrant studium av Big Mac-index.

Vad är det då man kan lära sig av Big Mac-index som är relevant med avseende på den låga danska arbetslösheten? Jo, om man studerar Big Mac-index skall man se att den danska kronan under det gångna året gjort en störtdykning i reala termer gentemot såväl euron som den svenska kronan.

I början av juli 2007 kostade en dansk Big Mac 27,75 danska kronor och en euro cirka 7,41 danska kronor. Enligt The Economist uppgick det genomsnittliga priset på en Big Mac i €uroområdet i juli 2007 till €3,06, vilket alltså till då rådande växlingskurs motsvarade 22,67 danska kronor.

Gör man samma jämförelse idag visar det sig att €uron idag kostar 7,44 danska kronor och en dansk Big Mac 28,- danska kronor. The Economist anger att det genomsnittliga priset på en Big Mac i €uroområdet i år uppgår till €3,37, vilket ger resultatet att en en genomsnittlig "€uro Big Mac" i år kostar 25,07 danska kronor. Det riktigt intressanta är emellertid att en dansk Big Mac nu "endast" kostar 11,7% mer än en genomsnittlig "€uro Big Mac". Förra året kostade den danska hamburgaren däremot 22,4% mer än en "€uro Big Mac". Den danska kronan har alltså deprecierat påtagligt i reala termer och Danmark kan sägas ha devalverat den egna valutan.

Jämför man med Sverige visar det sig att en svensk Big Mac stigit från 26,40 danska kronor juli 2007 till idag 29,92 danska kronor. Ser man det svenska priset som en procentsats av det danska har det svenska priset stigit från 95,1% av det danska priset till idag 106,9% av det danska priset. Också här kan alltså en stark real depreciering av den danska kronan iakttas. Depreciering är också den huvudsakliga anledningen till den låga danska arbetslösheten, liksom att den säger något om varför arbetslösheten i Sverige är på väg uppåt.

Jag menar att Danmarks Nationalbank nu bör eftersträva att låta den danska kronans nominella växlingkurs "närma sig taket" gentemot €uron i syfte att framkalla en kursrisk i förhållande till €uron. I så fall kommer nämligen valutaflödet att vändas från Danmark med en deflatorisk följd för prisbilden i Danmark. Om den danska kronan däremot tillåts ligga nära det nedre golvet mot €uron framstår det som riskfritt att dra nytta av de något högre danska räntorna med den påföljden att valuta kommer att flöda in i Danmark och piska upp priserna och, på sikt i takt med att den reala växlingskursen stiger, arbetslösheten.

Det senare beskrivna fenomenet var också anledningen till att det brittiska medlemskapet i ERM slutade i katastrof, om än att gamla ERM och nya ERM2 inte är riktigt jämförbara av det skälet att €uron, till skillnad från D-marken i gamla ERM, inte ens i teorien kan bli alltför svag gentemot någon annan deltagarvaluta. När somliga britter menade att Bundesbanks hårdvalutapolitik förpassade Storbritannien ut från ERM hade de alltså huvudsakligen fel. Det var britternas inflationspolitik efter inträdet i ERM som gjorde medlemskapet ohållbart och ingenting annat. Vid tiden för det brittiska inträdet var pundet alls inte övervärderat gentemot den faktiska ankarvalutan. Jag menar att man borde reformera ERM2 på sådant sätt att samtliga deltagarländer blir skyldiga att motarbeta en försvagning av den egna nominella växlingskursen gentemot samtliga övriga deltagarvalutor och att således €uroland de jure skall ses som ett deltagarland bland andra. De jure var D-marken en valuta bland många i gamla ERM.

Läs mer om den låga danska arbetslösheten på följande länk.

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_1509569.svd

Comments: Skicka en kommentar

<< Home

This page is powered by Blogger. Isn't yours?