fredag, maj 30, 2008
Den föreslagna medicinen är problemets orsak
Idag står i E24 att läsa om den inbromsande konjunjunkturen. Läs mer på följande länk.
http://www.e24.se/samhallsekonomi/sverige/artikel_499835.e24
Givetvis kommer dessa nyheter att öka trycket på Riksbanken att sänka styrräntorna, trots att Riksbanken inte har att stabilisera konjunkturerna utan penningvärdet. Dessutom, och detta är riktigt knivigt problem, är det faktiskt så att konjunkturnedgångens orsak inte är någon annan än Riksbankens inflatoriska penningpolitik i kombination med ett tämligen stark förvissning om att Riksbanken inte kommer att låta inflationen skena.
Penningpolitiken är och har under en lång följd av år varit starkt inflatorisk. Detta har fått priserna att stiga. Stigande priser borde rimligen ge den effekten att kronkursen föll, men så är inte fallet.
Detta beror sannolikt på att de allra flesta är övertygade om att Riksbanken inte stillatigande kommer att acceptera att inflationen tar alltför god fart. Detta betyder att man förväntar sig en ganska stram penningpolitik, vilket medför att kronans kurs inte faller så mycket som borde bli följden av de inhemska prisstegringarna. Summan blir att kronans reala växlingskurs stiger, vilket i sin tur framkallar en konjunkturnedgång.
Och givetvis gör Riksbanken den bedömningen att konjunkturnedgången bör mötas med uteblivna styrräntehöjningar, vilket faktiskt är konjunkuturnedgångens orsak. Därutöver kommer förmodligen Riksbanken att fråga sig varför det ökande överskottet i bytesbalansen inte medför en starkare krona, trots att överskottet i bytesbalansen beror på att den övervärderade kronan framkallar en inhemsk stagnation med fallande import som följd.
http://www.e24.se/samhallsekonomi/sverige/artikel_499835.e24
Givetvis kommer dessa nyheter att öka trycket på Riksbanken att sänka styrräntorna, trots att Riksbanken inte har att stabilisera konjunkturerna utan penningvärdet. Dessutom, och detta är riktigt knivigt problem, är det faktiskt så att konjunkturnedgångens orsak inte är någon annan än Riksbankens inflatoriska penningpolitik i kombination med ett tämligen stark förvissning om att Riksbanken inte kommer att låta inflationen skena.
Penningpolitiken är och har under en lång följd av år varit starkt inflatorisk. Detta har fått priserna att stiga. Stigande priser borde rimligen ge den effekten att kronkursen föll, men så är inte fallet.
Detta beror sannolikt på att de allra flesta är övertygade om att Riksbanken inte stillatigande kommer att acceptera att inflationen tar alltför god fart. Detta betyder att man förväntar sig en ganska stram penningpolitik, vilket medför att kronans kurs inte faller så mycket som borde bli följden av de inhemska prisstegringarna. Summan blir att kronans reala växlingskurs stiger, vilket i sin tur framkallar en konjunkturnedgång.
Och givetvis gör Riksbanken den bedömningen att konjunkturnedgången bör mötas med uteblivna styrräntehöjningar, vilket faktiskt är konjunkuturnedgångens orsak. Därutöver kommer förmodligen Riksbanken att fråga sig varför det ökande överskottet i bytesbalansen inte medför en starkare krona, trots att överskottet i bytesbalansen beror på att den övervärderade kronan framkallar en inhemsk stagnation med fallande import som följd.
