torsdag, juli 05, 2007
Är neutralismen amoralisk?
Ett av de vanligaste argumenten mot uppfattningen att en stat i minsta möjliga mån bör blanda sig i främmande staters inre angelägenheter är argumentet att detta innebär att man i praktiken kommer att ställa sig likgiltig inför främmande staters övergrepp mot människor. Skulle vi inte gripa in i Afghanistan skulle exempelvis talibanerna fritt kunna härja och pådyvla afghanerna ett strängt islamistiskt styre befolkningen inte vill ha.
Jag menar emellertid att det inte tillhör svenska statens uppgifter att föra krig i Afghanistan. Svenska staten är en organisation avsedd för det svenska territoriet och dem som bor på detta territorium. Vill ett antal påstått ädla människor befria aghanerna från talibanismen får de gärna frivilligt ge sig av till Afghanistan, men svenska staten skall inte finansiera deras äventyr.
Det finns nämligen att antal goda argument för en utrikespolitik som ställer sig utanför alla konflikter, som inte innefattar det egna territoriet. Under kriget mellan Tyskland och Frankrike 1870-1871 valde Storbritannien att helt ställa sig utanför kriget, vilket säkerligen hängde samman med att Storbritanniens premiärminister vid denna tid hette William Gladstone. Resultatet blev att Tyskland erövrade Elsass och Lothringen mot lokalbefolkningens vilja. Å andra sidan undveks ett europeiskt storkrig och fred kom att råda ända fram till 1914. När Tyskland återigen blev aggressivt 1914 valde emellertid britterna en annorlunda politik och resultatet blev ett första och sedermera ett andra världskrig.
Dessutom anser jag att neutralismen bör förenas med öppna gränser. Sverige har exempelvis öppna gränser gentemot Polen och Tyskland. Om man tänker sig en högst hypotetisk situation där Tyskland återigen skulle angripa Polen i syfte att återerövra de delar av Polen som tidigare var tyska, menar jag att Sverige borde ställa sig helt utanför konflikten. De polacker som emellertid önskade fly det av Tyskland invaderade Polen, liksom de tyskar som önskade desertera från den aggressiva tyska krigsmakten, vore välkomna till Sverige och skulle skyddas av svenska staten så länge de befunne sig i riket.
I en kommentar till föregående text skriver signaturen Knute om talibaner som skickar 6-åringar i självmordsväst mot amerikanska soldater. Detta är givetvis fruktansvärt, men det är inget skäl för USA att ha militär närvaro i Afghanistan. Hade USA struntat i Afghanistan, hade talibanerna inte haft några amerikaner att bekämpa. Hade USA haft öppna gränser hade de afghaner, som så önskat och kunnat, kunnat ge sig av till USA. Människor som avskytt talibaner hade givetvis fått hjälpa afghaner utan pengar att resa till USA, eller kunnat delta som frivilliga i ett inbördeskrig i Afghanistan.
Att öppna gränser är ett hypereffektivt medel mot diktatur bevisas av det faktum att Berlin-muren byggdes. Så länge DDR existerade var det nämligen så att en DDR-medborgare hade rätt att byta sitt DDR-medborgarskap mot ett västtyskt. Detta ledde till att så många människor flydde från DDR till Västtyskland att DDR bokstavligt talat riskerade tömmas på invånare. Muren stod färdig 1961 och hade utflyttningen fått pågå i samma takt som den pågick vid tiden för bygget av muren hade DDR 1970 varit helt folktomt.
Jag menar emellertid att det inte tillhör svenska statens uppgifter att föra krig i Afghanistan. Svenska staten är en organisation avsedd för det svenska territoriet och dem som bor på detta territorium. Vill ett antal påstått ädla människor befria aghanerna från talibanismen får de gärna frivilligt ge sig av till Afghanistan, men svenska staten skall inte finansiera deras äventyr.
Det finns nämligen att antal goda argument för en utrikespolitik som ställer sig utanför alla konflikter, som inte innefattar det egna territoriet. Under kriget mellan Tyskland och Frankrike 1870-1871 valde Storbritannien att helt ställa sig utanför kriget, vilket säkerligen hängde samman med att Storbritanniens premiärminister vid denna tid hette William Gladstone. Resultatet blev att Tyskland erövrade Elsass och Lothringen mot lokalbefolkningens vilja. Å andra sidan undveks ett europeiskt storkrig och fred kom att råda ända fram till 1914. När Tyskland återigen blev aggressivt 1914 valde emellertid britterna en annorlunda politik och resultatet blev ett första och sedermera ett andra världskrig.
Dessutom anser jag att neutralismen bör förenas med öppna gränser. Sverige har exempelvis öppna gränser gentemot Polen och Tyskland. Om man tänker sig en högst hypotetisk situation där Tyskland återigen skulle angripa Polen i syfte att återerövra de delar av Polen som tidigare var tyska, menar jag att Sverige borde ställa sig helt utanför konflikten. De polacker som emellertid önskade fly det av Tyskland invaderade Polen, liksom de tyskar som önskade desertera från den aggressiva tyska krigsmakten, vore välkomna till Sverige och skulle skyddas av svenska staten så länge de befunne sig i riket.
I en kommentar till föregående text skriver signaturen Knute om talibaner som skickar 6-åringar i självmordsväst mot amerikanska soldater. Detta är givetvis fruktansvärt, men det är inget skäl för USA att ha militär närvaro i Afghanistan. Hade USA struntat i Afghanistan, hade talibanerna inte haft några amerikaner att bekämpa. Hade USA haft öppna gränser hade de afghaner, som så önskat och kunnat, kunnat ge sig av till USA. Människor som avskytt talibaner hade givetvis fått hjälpa afghaner utan pengar att resa till USA, eller kunnat delta som frivilliga i ett inbördeskrig i Afghanistan.
Att öppna gränser är ett hypereffektivt medel mot diktatur bevisas av det faktum att Berlin-muren byggdes. Så länge DDR existerade var det nämligen så att en DDR-medborgare hade rätt att byta sitt DDR-medborgarskap mot ett västtyskt. Detta ledde till att så många människor flydde från DDR till Västtyskland att DDR bokstavligt talat riskerade tömmas på invånare. Muren stod färdig 1961 och hade utflyttningen fått pågå i samma takt som den pågick vid tiden för bygget av muren hade DDR 1970 varit helt folktomt.
