söndag, juni 03, 2007

 

Tröttsamt skitsnack

Jag ber först alla dem som tar illa upp av mitt något ovårdade språk i rubriken om ursäkt, men dessvärre är ett grövre språkbruk icke orättfärdigat. Det handlar åter om inflationism. Läs på följande länk mer om dessa ekonomiskt illiterata nollor som dessvärre har alldeles för mycket att säga till om.

http://www.svd.se/dynamiskt/inrikes/did_15658878.asp

För det första är det så att dessa pinsamheter aldrig hade behövt uttalas om riksdagsledamöterna genom att regelbundet läsa min blogg hade inhämtat elementär inblick i ekonomiämnet. Dessutom är mina texter medvetet uppbyggda på sådant sätt att de skall vara lättbegripliga och lämpar sig av det skälet särskilt väl för klent begåvade personer.

Det första påpekandet är att Riksbanken är skyldig att upprätthålla fast penningvärde. Om Riksbanken eftersträvar att hålla inflationstakten på +2% per år bryter därför Riksbanken mot Riksbankslagen.

För det andra är det så att i vad mån penningpolitiken är sysselsättningshämmande är det därför att den håller upp den prisjusterade kronkursen och/eller bidrar till höga realräntor. Att hävda att man genom att stegra inflationstakten kan öka aktivitetsgraden i ekonomin är inget annat än ren vidskepelse.

Vad man kan anföra mot Riksbanken och penningpolitiken, ur ett perspektiv där man genom penningpolitik vill öka aktivitetsgraden i ekonomin, är i så fall att penningpolitiken bidragit till högre realräntor och en högre real kronkurs. Strikt inflationsbekämpning tenderar i kombination med flytande växelkurs - på det hela taget - att driva upp den reala valutakursen. Under vissa specifika omständigheter kan det emellertid förhålla sig precis tvärsom och enligt min mening är det så att Riksbankens närmast desperata inflationspolitik under senare år bidragit till att kronans reala kurs stigit våldsamt med katastrofala följder för sysselsättningen. Under de nu rådande omständigheterna har nämligen risken för en penningpolitisk åtstramning framstått som överhängande med kursdrivande verkan som följd.

En annan sak som Riksdagens ekonomiska illiterater borde uppmärksamma att det råder ett närmast undantagslöst samband mellan höga realräntor och hög inflationstakt. Ju högre inflationstakt desto högre tenderar realräntorna att utfalla. Jämför gärna de låga tyska realräntorna med de höga brittiska under 1970-talet! En annan fråga som rimligen måste besvaras är frågan varför man inte borde stegra inflationstakten ytterligare om två procents inflation är bättre än noll procents inflation. Inflationismens logiska konsekvens är faktiskt att man borde eftersträva hyperinflation.

En angelägen uppgift för Riksbankens direktion är nu att tydligt peka på att den enligt riksbankslagen är skyldig att upprätthålla fast penningvärde och att Riksdagen först och främst måste ändra riksbankslagen om Riksdagen till varje pris vill ha en inflationstakt på +2% per år.

Comments:
Att babbla är enkelt. Men ta och jämför sysselsättningsandelen i Sverige med inflationstakten så ser du ett mkt nära samband. När inflationen varit för låg har sysselsättningen gått ned. Så enkelt är det.
 
din blogg är pekoral
 
Det finns ett samband mellan den reala växelkursens nivå och sysselsättningsgraden och penningpolitiken påverkar den reala växelkursen.

Jag vore mycket intresserad av att få se bevis för att en högre inflationstakt ger högre sysselsättning.

Att hög inflationstakt generellt sett genererar högre realräntor än en lägre är helt ovedersägligt och hur skall höga realräntor kunna befrämja sysselsättningen?

Jag vill se en penningpolitik som syftar till en låg real växelkurs och låga realräntor. I så fall kommer också sysselsättningen att öka.
 
Om jag förstått saken rätt är sådant som är pekoralt också underhållande, varför jag uppfattar inlägget i vilket min blogg sägs vara pekoral som en lysande komplimang.
 
Att Flavians blogg är pekoral är vad jag tycker är en träffande beskrivning enligt båda här ovan uttryckta uppfattningarna...
 
Skicka en kommentar

<< Home

This page is powered by Blogger. Isn't yours?