flavianopolis

Jag har vid tidigare tillfällen lekt med tanken på hur man skulle kunna införa guldstandard på den lilla atlantön Saint Helena. Jag menar att denna lilla ö erbjuder excellenta betingelser för ett återinförande av guldmyntfot och skulle först vilja punktvis sammanfatta varför jag anser detta.

• Saint Helenas valutasystem bygger på ett externt ankare och fast växelkurs.
• Saint Helena saknar insättarskydd.
• Saint Helena praktiserar i det närmaste unilateral frihandel.

Jag skulle nu vilja presentera ett ännu mera förenklat sätt att införa guldmyntfot på Saint Helena. För att förstå hur jag tänker mig reformen eller snarare reformerna är det nödvändigt att kortfattat beskriva hur Saint Helenas nuvarande valutasystem fungerar.

1. Saint Helenas regering har ensamrätt på att ge ut lagligt betalningsmedel i form av sedlar och mynt. Myndigheten som handhar detta kan vi kalla valutafonden.
2. Endast registrerade banker har rätt att köpa och sälja lagligt betalningsmedel av valutafonden.
3. Ett Saint Helenapund kostar ett brittiskt pund och valutafonden återköper också lokal valuta till samma kurs. Att valutafonden skulle bli insolvent är i praktiken uteslutet.
4. En bank som vill köpa lagligt betalningsmedel överför bankmedel till valutafondens konto. Varje bank har ett specifikt konto i en brittisk referentbank och så länge en viss bank har ett positivt saldo kan banken erhålla motsvarande mängd kontanter av valutafonden. Kontanthanteringen sker uteslutande ön.
5. En bank som vill sälja lagligt betalningsmedel överräcker kontanter till valutafonden på ön och strax därefter överför valutafonden motsvarande belopp till samma banks konto i den brittiska referentbanken.
6. Privata banker fungerar enligt samma grundprincip som hos oss.

Sammanfattningsvis kan man säga att valutafonden fungerar ungefär som en bankomat/insättningsautomat och att det rent av vore möjligt att bygga upp en maskin som kunde utföra alla dess uppgifter. Om varje registrerad bank erhölle ett speciellt bankkort och i en speciell hall en bankomat samt en insättningsautomat funnes skulle hallen vara i stort sett underhållsfri. En skillnad gentemot en konventionell bankomat man kunde tänka sig att bygga in vore att se till att endast de sedlar som befunne sig utanför bankomaten vore lagligt betalningsmedel, medan de sedlar som befunne sig i automaten inte vore detta.

Hur som helst erbjuder det beskrivna systemet en intressant möjlighet att byta "ankare". I nuvarande situation fungerar det brittiska pundet som systemets ankare. Kursen på det brittiska pundet är alltid 1 Saint Helenapund och även om det är teoretiskt möjligt att kursen på det brittiska pundet kan komma att överstiga ett Saint Helenapund är denna möjlighet så till den grad teoretisk att vi kan bortse från den. Saint Helena balanserar helt enkelt sin makroekonomi med hjälp av fast växelkurs mot brittiska pund och frihandel.

För att beskriva hur jag tänker mig övergången till guldstandard vill jag börja med att beskriva hur man skulle kunna gå till väga om man av ena eller andra skälet ville devalvera Saint Helenapundet. Om Saint Helenas regering idag kungjorde att möjligheterna att, av valutafonden, köpa ytterligare Saint Helenapund upphörde, men att möjligheten att sälja dem till fast kurs skulle kvarstå skulle detta på kort sikt inte göra någon nämnvärd skillnad. Man kan vidare tänka sig att Saint Helenas regering skulle kungöra en att en euro från och med nu är lagligt betalningsmedel för ett Saint Helenapund. Vad skulle då hända? Jo, eftersom en euro är värd cirka 0,67 brittiska pund skulle det ligga i bankernas intresse att samla på sig lokal valuta i syfte att sälja denna till valutafonden och erhålla brittiska pund. Därefter kunde bankerna växla brittiska pund mot euro och, till sina borgenärer, betala ut euro istället för lokal valuta. Varje utbetalning av euro istället för lokal valuta vore en besparing på cirka 33%. Resultatet vore helt enkelt att Saint Helena devalverade den lokala valutan med cirka 33% och att därefter Saint Helenapundet, i betydelsen bankmedel, skulle följa eurons kurs. Eftersom det vore kostsamt att flyga in eurosedlar och euromynt skulle bankerna förmodligen se till att på ena eller andra sättet försöka substituera euron med betalkort, check eller rent av försöka sätta löpande skuldebrev i omlopp.

På ungefär samma sätt skulle man kunna tänka sig en övergång till guldstandard. Saint Helenas regering skulle helt enkelt kungöra att möjligheterna att köpa ytterligare sedlar och mynt av valutafonden upphör med omedelbar verkan. Dagen efter förklarar man att rent tackguld är lagligt betalningsmedel i ett visst förhållande till den lokala valutan. I syfte att göra systemet vattentätt stabilt väljer man att kraftigt skriva ned värdet på den inhemska valutan. Jag föreslår att 0,47084 grain rent guld blir lagligt betalningsmedel för ett Saint Helenapund samt att ingen skall vara tvungen att godta legeringar vars guldkoncentretion understiger 22 karat. Därutöver skall inga andra legeringsmetaller än koppar eller silver behöva godtas.

Detta skulle ge ett guldpris på ungefär 1019,45 Saint Helenapund per troyuns. Idag kostar ett troyuns guld 326,54 Saint Helenapund. Förslaget innebär alltså en devalvering om cirka 68%. Jag menar att detta kanske är en väl kraftig devalvering, men eftersom det finns många gäldenärer, vars skulder har väldigt långa löptider, och Saint Helenapundet med största säkerhet, efter reformen, stadigt skulle appreciera mot all världens valutor betyder detta att den dag inte behöver vara särskilt avlägsen då, trots devalveringen, ett brittiskt pund kostar mindre än ett Saint Helenapund. För att inte låntagarna skall knäckas av den krypande revalvering, som troligen kommer att följa på devalveringen, menar jag att man måste genomföra en initial chockdevalvering.

Om man gjorde på det sätt jag skisserar skulle detta innebära att i det närmaste exakt samma sak skulle hända som i exemplet där man tänks byta ankare från brittiska pund till euro. Dessutom vore det oerhört intressant att kunna peka på att guldmyntfot är i det närmaste identiskt med valutafond och därutöver att empiriskt kunna fastställa att guldmyntfoten inte förbrukar så mycket som ett enda grain guld.