tisdag, maj 29, 2007
Heja Eskil!
Enligt Dagens Nyheter vill Sveriges jordbruksminister Eskil Erlandsson slopa framför allt produktionskvoterna och prisstödet på jordbruksvaror. Jag hoppas att han får sin vilja igenom, men jag håller det inte för särskilt sannolikt att han kommer att lyckas.
En aspekt jag skulle vilja peka på är de stora fördelar Sveriges och andra länders bönder skulle ha av en reform av jordbrukspolitiken. Produktionskvoterna gör ju att en bonde som kan producera mer ibland tvingas hålla igen för att inte överskrida sina kvoter. Dessutom är systemet utomordentligt komplicerat och det krävs ett enormt pappersarbete för att hålla reda på alla konstigheter byråkraterna i Bryssel hittar på.
Så länge folk äter mat är jordbruket en framtidsnäring och denna framtidsnäring skulle må utmärkt av att släppas fri. Givetvis kan slopade produktionskvoter och minskat prisstöd få till följd att priserna rasar på vissa jordbruksvaror och jag menar att det finns skäl att ge bönderna ett generöst stöd i samband med att man slopar regleringssystemen. Bönderna har ju genomfört vissa investeringar i förvissningen om att kunna få stöd och jag anser inte att de som byggt upp sin existens på detta sätt skall få kanske åratal av hårt arbete raserat. Så behandlar man inte människor som arbetar hårt. Om avregleringen av jordbruket genomförs snabbt och resolut och förenas med generösa direktbidrag till dem som drabbas kan man nämligen uppnå att bönderna blir positivt inställda till ett avreglerat jordbruk. Bönderna skulle få ett bättre liv om de sluppe att ständigt ta hänsyn till EU-byråkratins irrgångar och istället kunde rikta in sig på att effektivt producera livsmedel. Får de bönder som skulle drabbas av prisfall generösa direktstöd kommer bondenäringen att ta omställningen till sig och utan bondelobbyns stöd kommer ända ingenting att kunna göras.
En intressant och ironisk effekt av EU:s jordbrukspolitik är att den omfattande administrationen gör det enkelt att beräkna ungefär hur mycket direktstöd som behöver betalas ut. Ge bönderna väl tilltagna engångsutbetalningar, men slopa i gengäld hela detta elände så snart engångsutbetalningarna expedierats. Om man anslog en miljard euro per miljon EU-medborgare skulle man kunna göra en enorm engångsutbetalning till EU:s lantbrukare. Och att under ett års tid ha en jordbruksbudget på cirka 500 miljarder euro är faktiskt ett pris väl värt att betala för att sedan kunna sätta ned budgeten till noll.
Faktum är att skickliga lantbrukare är de som har mest att vinna på ett befriat jordbruk. Med ett avreglerat jordbruk är jag dessutom beredd att acceptera ett svenskt EU-medlemskap. Läs mer på följande länk.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1042&a=655397&rss=1042
En aspekt jag skulle vilja peka på är de stora fördelar Sveriges och andra länders bönder skulle ha av en reform av jordbrukspolitiken. Produktionskvoterna gör ju att en bonde som kan producera mer ibland tvingas hålla igen för att inte överskrida sina kvoter. Dessutom är systemet utomordentligt komplicerat och det krävs ett enormt pappersarbete för att hålla reda på alla konstigheter byråkraterna i Bryssel hittar på.
Så länge folk äter mat är jordbruket en framtidsnäring och denna framtidsnäring skulle må utmärkt av att släppas fri. Givetvis kan slopade produktionskvoter och minskat prisstöd få till följd att priserna rasar på vissa jordbruksvaror och jag menar att det finns skäl att ge bönderna ett generöst stöd i samband med att man slopar regleringssystemen. Bönderna har ju genomfört vissa investeringar i förvissningen om att kunna få stöd och jag anser inte att de som byggt upp sin existens på detta sätt skall få kanske åratal av hårt arbete raserat. Så behandlar man inte människor som arbetar hårt. Om avregleringen av jordbruket genomförs snabbt och resolut och förenas med generösa direktbidrag till dem som drabbas kan man nämligen uppnå att bönderna blir positivt inställda till ett avreglerat jordbruk. Bönderna skulle få ett bättre liv om de sluppe att ständigt ta hänsyn till EU-byråkratins irrgångar och istället kunde rikta in sig på att effektivt producera livsmedel. Får de bönder som skulle drabbas av prisfall generösa direktstöd kommer bondenäringen att ta omställningen till sig och utan bondelobbyns stöd kommer ända ingenting att kunna göras.
En intressant och ironisk effekt av EU:s jordbrukspolitik är att den omfattande administrationen gör det enkelt att beräkna ungefär hur mycket direktstöd som behöver betalas ut. Ge bönderna väl tilltagna engångsutbetalningar, men slopa i gengäld hela detta elände så snart engångsutbetalningarna expedierats. Om man anslog en miljard euro per miljon EU-medborgare skulle man kunna göra en enorm engångsutbetalning till EU:s lantbrukare. Och att under ett års tid ha en jordbruksbudget på cirka 500 miljarder euro är faktiskt ett pris väl värt att betala för att sedan kunna sätta ned budgeten till noll.
Faktum är att skickliga lantbrukare är de som har mest att vinna på ett befriat jordbruk. Med ett avreglerat jordbruk är jag dessutom beredd att acceptera ett svenskt EU-medlemskap. Läs mer på följande länk.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1042&a=655397&rss=1042
