flavianopolis

En av de vanligaste motfrågor en anhängare av guldmyntfot ställs inför är frågan varför man skall använda sig av dyrbart guld som betalningsmedel. Papper är mycket billigare och idag kan vi rent av med hjälp av datorer rationalisera bort även pappret. Varför skall vi använda oss av guld?

Svaret är att det inte går åt så mycket som ett enda gram guld för att upprätthålla en guldstandard. Saken är nämligen den att det visserligen är slöseri att mynta guld om guldet i samband med myntningen späds med koppar i syfte att härda mynten. Genom att späda ut guld med koppar gör man guldet olämpat för exempelvis smyckessmide och i vad mån myntat guld som blandats med koppar skall renas från koppar är detta mycket kostsamt.

Däremot finns det inga skäl att tro att vi idag skulle mynta guld om det inte vore därför att all världens länder suspenderat guldmyntfoten. Den huvudsakliga anledningen till att guld fortfarande myntas är helt enkelt att det inte finns några pappersvalutor som erbjuder samma mått av orubblig stabilitet som just ett guldmynt. Hade däremot guldmyntfoten aldrig suspenderats hade fordringar riktade mot välkända och ytterst välskötta banker ansetts vara likvärdiga med guld och därför hade också efterfrågan på myntat guld åtminstone varit mindre än den är idag. Visserligen hade det funnits en teoretisk risk att även en välskött bank skulle kunna bli insolvent, men denna risk hade i fråga om välskötta banker med bred och allsidig utlåning varit närmast hypotetisk.

Vad gäller det förhållandet att bankerna upprätthållit reserver i fysiskt guld kan inte heller detta ses som något slöseri med guld av det skälet att guldet inte förstörts av bankerna. Guldbrytande företag hade satt in guld i bankerna och guldsmeder, tandläkare, elektronikindustri och andra i behov av fysiskt guld hade tagit ut guld ur bankerna. Det enda slöseriet hade bestått i att bankerna upprätthållit en säkerhetsmarginal såtillvida att de alltid sett till att ha så mycket guld i beredskap att de kunde parera oväntade fluktuationer i fråga om insättningar och uttag. Å andra sidan hade guldet hela tiden flödat genom banksystemet och inte för annat än en begränsad tidsperiod blivit liggande i ett valv.

Detta bör också ses i perspektiv att många företag upprätthåller ett lager i syfte att alltid kunna betjäna sina kunder. Givetvis kostar det att upprätthålla ett lager, men kunderna förväntar sig att alltid få sina önskemål tillgodosedda. Med tanke på det oförutsedda är ett lager behövligt. Också i våra dagar finns det företag som handlar med tackguld och givetvis upprätthåller dessa företag lager. Är dessa lager exempel på slöseri med guld?

I vad mån det finns ett realekonomiskt slöseri består detta i så fall i att en viss mängd guld alltid finns i banksystemet och således hålls undan från dem som använder guld för smyckestillverkning, lagning av tänder, tillverkning av elektroniska komponenter eller annan liknande verksamhet. Dessutom skall den mängd guld som alltid funnes i bankvalv som ett slags säkerhetsmarginal ses i proportion till hur stora lager de som handlar med tackguld i våra dagar håller sig med. Det är fullt möjligt dessa lager är lika stora som de reserver banker skulle förvara i valv under en guldstandard.

När man inser att ett bankvalv egentligen inte är något annat än en lagerlokal för guld och att guldreserven egentligen inte är något annat än ett lagerbestånd avdramatiseras hela frågan. Med tanke på att en remonetisering av guldet troligen skulle medföra att efterfrågan på myntat guld skulle minska dramatiskt och med tanke på att exempelvis ett företag som heter KA Rasmussen och handlar med tackguld år 2007 lagerhåller guld är frågan rent av om en remonetisering av guldet inte skulle frigöra guld för realekonomiska behov.

Skulle det visa sig att lagerhållningen vore något större under en guldmyntfot än den är nu, vilket jag i och för sig betvivlar, är detta emellertid ett pris väl värt att betala för ett sunt valutasystem.