torsdag, februari 22, 2007
Somalia återgår till krigsherrestyre
Enligt min bedömning är följande text ett bevis för att Somalia håller på att återgå till att vara ett lapptäcke av mikrostater var och en styrd av en krigsherre. Detta kallas ibland warlordism. Läs mer på följande länk.
http://www.shabelle.net/news/ne2384.htm
Jag har stor förståelse för att somliga finner uppfattningen egendomlig och närmast chockerande, men jag anser faktiskt att det bästa som kan hända Somalia är att landet delas upp i ett antal småzoner där var och en av zonerna styrs av en krigsherre. Därigenom att varje enskilt område är så oerhört begränsat begränsas nämligen de enskilda krigsherrarnas faktiska möjligheter att terrorisera invånarna.
Invånarna röstar helt enkelt med fötterna och om många ger sig av från en viss zon som kontrolleras av en viss krigsherre kommer dennes intäkter att minska. På så sätt kommer det att uppstå konkurrens krigsherrarna emellan och klara indicier på att systemet fungerade hyggligt fanns innan oroligheterna i början av 2006 bröt ut. Krigsherrarna tävlade med varandra och tävlingen bestod i att locka till sig så mycket skatteinbringande affärsverksamhet som möjligt. Det faktum att de olika krigsherrarna var beväpnade hade dessutom medfört att fred dem emellan rådde. Ingen av dem bedömde nämligen att han hade mer att vinna än att förlora på att medelst väpnat våld försöka utöka sitt beskattningsbara territorium.
Dessutom ägnade sig en del affärsmän åt att bilda aktiebolag enligt Dubaisk rätt för att sedan emittera aktier till de olika krigsherrarna i syfte att ge dem extra anledning att inte bråka med varandra. Byggde man en fabrik i en del av Mogadishu och denna del kontrollerades av krigsherren A gjorde man en riktad emission först och främst till krigsherre A, men man gjorde också fördelaktiga erbjudanden till krigsherrarna B, C, D, E och F. På så sätt blev samtliga krigsherrar delägare i fabriken och ingen vill ju rimligen skjuta sönder sin egen vinstgivande egendom.
Att krigsherrarna nu har råd att återbeväpna sig pekar på att de troligen är mycket rika och en anledning till detta är förmodligen att de äger mycket aktier. Detta betyder vidare att de fått ett pekuniärt skäl att återställa någon form av lag och ordning. Om situationen blir stabilare kommer förmodligen affärslivet att åter börja blomstra och då finns möjligheter till nya och större aktieemissioner.
Somalia visar på att spontana ekonomiska motiv kan skapa strukturer i ett rent kaos. Observera också att hela det nuvarande kaoset började så snart den av USA understödda antiterroralliansen ställde till bråk med en islamistisk gruppering som lyckats få kontroll över vissa inkomstbringande områden. Den postkommunististiska världens största ironi är att USA numera utgör det största hotet mot global kapitalism. Somalia höll ju faktiskt på att utvecklas mot ett världsunikt laboratorium för laissez-fairekapitalism. Lyckligtvis tycks detta åter vara fallet.
http://www.shabelle.net/news/ne2384.htm
Jag har stor förståelse för att somliga finner uppfattningen egendomlig och närmast chockerande, men jag anser faktiskt att det bästa som kan hända Somalia är att landet delas upp i ett antal småzoner där var och en av zonerna styrs av en krigsherre. Därigenom att varje enskilt område är så oerhört begränsat begränsas nämligen de enskilda krigsherrarnas faktiska möjligheter att terrorisera invånarna.
Invånarna röstar helt enkelt med fötterna och om många ger sig av från en viss zon som kontrolleras av en viss krigsherre kommer dennes intäkter att minska. På så sätt kommer det att uppstå konkurrens krigsherrarna emellan och klara indicier på att systemet fungerade hyggligt fanns innan oroligheterna i början av 2006 bröt ut. Krigsherrarna tävlade med varandra och tävlingen bestod i att locka till sig så mycket skatteinbringande affärsverksamhet som möjligt. Det faktum att de olika krigsherrarna var beväpnade hade dessutom medfört att fred dem emellan rådde. Ingen av dem bedömde nämligen att han hade mer att vinna än att förlora på att medelst väpnat våld försöka utöka sitt beskattningsbara territorium.
Dessutom ägnade sig en del affärsmän åt att bilda aktiebolag enligt Dubaisk rätt för att sedan emittera aktier till de olika krigsherrarna i syfte att ge dem extra anledning att inte bråka med varandra. Byggde man en fabrik i en del av Mogadishu och denna del kontrollerades av krigsherren A gjorde man en riktad emission först och främst till krigsherre A, men man gjorde också fördelaktiga erbjudanden till krigsherrarna B, C, D, E och F. På så sätt blev samtliga krigsherrar delägare i fabriken och ingen vill ju rimligen skjuta sönder sin egen vinstgivande egendom.
Att krigsherrarna nu har råd att återbeväpna sig pekar på att de troligen är mycket rika och en anledning till detta är förmodligen att de äger mycket aktier. Detta betyder vidare att de fått ett pekuniärt skäl att återställa någon form av lag och ordning. Om situationen blir stabilare kommer förmodligen affärslivet att åter börja blomstra och då finns möjligheter till nya och större aktieemissioner.
Somalia visar på att spontana ekonomiska motiv kan skapa strukturer i ett rent kaos. Observera också att hela det nuvarande kaoset började så snart den av USA understödda antiterroralliansen ställde till bråk med en islamistisk gruppering som lyckats få kontroll över vissa inkomstbringande områden. Den postkommunististiska världens största ironi är att USA numera utgör det största hotet mot global kapitalism. Somalia höll ju faktiskt på att utvecklas mot ett världsunikt laboratorium för laissez-fairekapitalism. Lyckligtvis tycks detta åter vara fallet.
