tisdag, september 26, 2006
En oväntad följd
Följande saxar jag från Svenska Dagbladet.
"På en direkt fråga klargjorde emellertid den blivande statsministern Fredrik Reinfeldt att en borgerlig regering inte tänker ratificera EU:s grundlag i dess nuvarande skick. Flera länder har redan gjort det, trots att Frankrike och Holland sagt nej.– Just det faktum att många länder har ratificerat kommer naturligtvis att vara en del av diskussionen men i och med att vi har nej i två länder måste det också ha en påverkan på processen. "
En trolig förklaring till att en borgerlig regering kan komma att bedriva en - i praktiken - mera återhållsam europapolitik kan vara att den blivande statsministern inte vill piska upp en EU-fientlig opinion. Ett annat skäl kan vara omtanken om sammanhållningen i den borgerliga alliansen. Inom allianspartierna finns ju faktiskt ganska många som har ungefär samma syn på EU som junilistan och inom centern finns nog en och annan utträdesförespråkare. Att då dels splittra borgerligheten och sedan försöka driva fram ett beslut med hjälp av socialdemokratiska EU-anhängare som själva riskerar skada och splittra det egna partiet framstår som omöjligt. Det sakliga resultatet av Fredrik Reinfeldts försiktighet och det parlamentariska läget är europapolitiskt status quo.
Givetvis kan man tycka att Fredrik Reinfeldt är principlös och utan ryggrad, men har man dåliga grundprinciper och det opportuna är det sakligt sett riktiga är det bara bra om man är mera taktisk än principfast. Sedan menar jag att en regering som respekterar den EU-skeptiska opinionen och inte driver några kontroversiella frågor om att flytta mera makt till Bryssel gör den EU-skeptiska rörelsen en stor tjänst såtillvida att det kommer att framstå som allt mera löjligt att propagera för EU-medlemskap med förbehåll. Om nämligen regeringen av taktiska skäl bedriver samma politik som junilistan förespråkar betyder detta att junilistan spelat ut sin roll i svensk politik och att det enda kvarstående alternativet är att förespråka utträde.
Jag fylls av respekt för den ryggradslöse pragmatikern Fredrik Reinfeldt.
"På en direkt fråga klargjorde emellertid den blivande statsministern Fredrik Reinfeldt att en borgerlig regering inte tänker ratificera EU:s grundlag i dess nuvarande skick. Flera länder har redan gjort det, trots att Frankrike och Holland sagt nej.– Just det faktum att många länder har ratificerat kommer naturligtvis att vara en del av diskussionen men i och med att vi har nej i två länder måste det också ha en påverkan på processen. "
En trolig förklaring till att en borgerlig regering kan komma att bedriva en - i praktiken - mera återhållsam europapolitik kan vara att den blivande statsministern inte vill piska upp en EU-fientlig opinion. Ett annat skäl kan vara omtanken om sammanhållningen i den borgerliga alliansen. Inom allianspartierna finns ju faktiskt ganska många som har ungefär samma syn på EU som junilistan och inom centern finns nog en och annan utträdesförespråkare. Att då dels splittra borgerligheten och sedan försöka driva fram ett beslut med hjälp av socialdemokratiska EU-anhängare som själva riskerar skada och splittra det egna partiet framstår som omöjligt. Det sakliga resultatet av Fredrik Reinfeldts försiktighet och det parlamentariska läget är europapolitiskt status quo.
Givetvis kan man tycka att Fredrik Reinfeldt är principlös och utan ryggrad, men har man dåliga grundprinciper och det opportuna är det sakligt sett riktiga är det bara bra om man är mera taktisk än principfast. Sedan menar jag att en regering som respekterar den EU-skeptiska opinionen och inte driver några kontroversiella frågor om att flytta mera makt till Bryssel gör den EU-skeptiska rörelsen en stor tjänst såtillvida att det kommer att framstå som allt mera löjligt att propagera för EU-medlemskap med förbehåll. Om nämligen regeringen av taktiska skäl bedriver samma politik som junilistan förespråkar betyder detta att junilistan spelat ut sin roll i svensk politik och att det enda kvarstående alternativet är att förespråka utträde.
Jag fylls av respekt för den ryggradslöse pragmatikern Fredrik Reinfeldt.
