fredag, augusti 18, 2006
Ludwig von Mises och stenåldersmonetarismen, del 1
Det har blossat upp en kontrovers mellan den kedjerökande bibliotekarien Per-Olof Samuelsson och mig. Per-Olof Samuelsson vräker invektiv över mig då jag haft oförskämdheten att hävda att det är orimligt att påstå att Ludwig von Mises skulle ha förfäktat tesen att ett banskystem med fraktionella reserver på något vis skulle vara något olämpligt eller farligt. Jag hävdar tvärsemot Per-Olof Samuelsson att Mises inte bara ansåg att fraktionella reserver kunde tolereras utan att de representerade något i sig gott.
Om ni vill ta del av detta gräl och Per-Olof Samuelssons argumentation kan ni göra det på följande adress: http://www.nattvakt.com/nnv/060815misesomfrb.htm
Jag hade tänkt mig att dela upp mitt genmäle i ett antal kortare texter och de första texterna kommer inte att gå in på Samuelssons argumentation. Först avser jag avgränsa själva kontroversen; därefter kommer jag att gå igenom de olika citat ur Mises' böcker vilka Samuelsson åberopar och först därefter kommer jag att gå in på Samuelssons argumentation.
Ni kommer troligen inte att få läsa något genmäle mot mitt genmäle från Samuelssons sida då Samuelsson redan klargjort att han inte diskuterar bedrägerier med bedragare, eller något liknande.
Själva bråket avser frågan hur följande citat från Mises' mästerverk Human Action skall förstås.
"It has been pointed out that it would be an error to look upon credit expansion exclusively as a mode of government interference with the market. The fiduciary media did not come into existence as instruments of government policies deliberately aiming at high prices and high nominal wage rates, at lowering the market rate of interest and at debt abatement. They evolved out of the regular business of banking. When the bankers, whose receipts for call money deposited were dealt with by the public as money-substitutes, began to lend a part of the funds deposited with them, they had nothing else in view than their own business. They considered it harmless not to keep the whole equivalent of the receipts issued as a cash reserve in their vault. They were confident that they would always be in a position to comply with their obligations and, without delay, redeem the notes issued even if they were to lend a part of the deposits. Banknotes became fiduciary media within the operation of the unhampered market economy. The begetter of credit expansion was the banker, not the authority."
Jag börjar min genomgång av de åberopade citaten med att analysera det första av de citat Samuelsson åberopar. Citatet har följande lydelse.
"It is a mistake to associate with the notion of free banking the image of a state of affairs under which everybody is free to issue banknotes and to cheat the public ad libitum. People often refer to the dictum of an anonymous American quoted by Tooke: "Free trade in banking is free trade in swindling". However, freedom in the issuance of banknotes would have narrowed down the use of banknotes considerably if it had not entirely suppressed it. It was this idea which Cernuschi advanced in the hearing of the French Banking Inquiry on October 24, 1865: "I believe that what is called freedom of banking would result in a total suppression of banknotes in France. I want to give everyone the right to issue banknotes so that nobody should take banknotes any longer."
Skall detta förstås som att Mises betraktade fractional reserve banking som ett bedrägeri som bäst stävjades genom att tillåta fenomenet, eller skall det förstås på något annat sätt?
Jag menar att det skall förstås på följande sätt.
Vad Mises utsäger i den första meningen är ingenting annat än att free-banking inte skall förväxlas med tanken att det skulle stå vem som helst fritt att trycka sedlar och prångla ut dem i omlopp. Om så vore fallet vore free-banking att förstås som ett legaliserade av urkundsförfalskning.
Mises kritiserar alltså Cernuschi för att göra sig skyldig till misstaget att ej se skillnaden mellan free-banking och avkriminaliserad urkundsförfalskning. Det är alltså helt korrekt att påstå att ett fullständigt legaliserande av urkundsförfalskning med största sannolikhet skulle innebära att ingen accepterade sedlar. Free-banking innebär emellertid inget legaliserande av urkundsförfalskning. Här bör man också komma ihåg att Ludwig von Mises var juris doktor.
Den första meningen avser alltså free-banking, medan den tredje meningen och det därpå följande avser "freedom in the issuance of bank-notes", vilket helt enkelt bör förstås som jämbördigt med ett avkriminaliserande av urkundsförfalskning.
Nästa text i detta ämne kommer att behandla nästa av Samuelsson åberopade citat och sedan jag gått igenom samtliga citat kommer jag att gå in på Samuelssons argumentation.
Om ni vill ta del av detta gräl och Per-Olof Samuelssons argumentation kan ni göra det på följande adress: http://www.nattvakt.com/nnv/060815misesomfrb.htm
Jag hade tänkt mig att dela upp mitt genmäle i ett antal kortare texter och de första texterna kommer inte att gå in på Samuelssons argumentation. Först avser jag avgränsa själva kontroversen; därefter kommer jag att gå igenom de olika citat ur Mises' böcker vilka Samuelsson åberopar och först därefter kommer jag att gå in på Samuelssons argumentation.
Ni kommer troligen inte att få läsa något genmäle mot mitt genmäle från Samuelssons sida då Samuelsson redan klargjort att han inte diskuterar bedrägerier med bedragare, eller något liknande.
Själva bråket avser frågan hur följande citat från Mises' mästerverk Human Action skall förstås.
"It has been pointed out that it would be an error to look upon credit expansion exclusively as a mode of government interference with the market. The fiduciary media did not come into existence as instruments of government policies deliberately aiming at high prices and high nominal wage rates, at lowering the market rate of interest and at debt abatement. They evolved out of the regular business of banking. When the bankers, whose receipts for call money deposited were dealt with by the public as money-substitutes, began to lend a part of the funds deposited with them, they had nothing else in view than their own business. They considered it harmless not to keep the whole equivalent of the receipts issued as a cash reserve in their vault. They were confident that they would always be in a position to comply with their obligations and, without delay, redeem the notes issued even if they were to lend a part of the deposits. Banknotes became fiduciary media within the operation of the unhampered market economy. The begetter of credit expansion was the banker, not the authority."
Jag börjar min genomgång av de åberopade citaten med att analysera det första av de citat Samuelsson åberopar. Citatet har följande lydelse.
"It is a mistake to associate with the notion of free banking the image of a state of affairs under which everybody is free to issue banknotes and to cheat the public ad libitum. People often refer to the dictum of an anonymous American quoted by Tooke: "Free trade in banking is free trade in swindling". However, freedom in the issuance of banknotes would have narrowed down the use of banknotes considerably if it had not entirely suppressed it. It was this idea which Cernuschi advanced in the hearing of the French Banking Inquiry on October 24, 1865: "I believe that what is called freedom of banking would result in a total suppression of banknotes in France. I want to give everyone the right to issue banknotes so that nobody should take banknotes any longer."
Skall detta förstås som att Mises betraktade fractional reserve banking som ett bedrägeri som bäst stävjades genom att tillåta fenomenet, eller skall det förstås på något annat sätt?
Jag menar att det skall förstås på följande sätt.
Vad Mises utsäger i den första meningen är ingenting annat än att free-banking inte skall förväxlas med tanken att det skulle stå vem som helst fritt att trycka sedlar och prångla ut dem i omlopp. Om så vore fallet vore free-banking att förstås som ett legaliserade av urkundsförfalskning.
Mises kritiserar alltså Cernuschi för att göra sig skyldig till misstaget att ej se skillnaden mellan free-banking och avkriminaliserad urkundsförfalskning. Det är alltså helt korrekt att påstå att ett fullständigt legaliserande av urkundsförfalskning med största sannolikhet skulle innebära att ingen accepterade sedlar. Free-banking innebär emellertid inget legaliserande av urkundsförfalskning. Här bör man också komma ihåg att Ludwig von Mises var juris doktor.
Den första meningen avser alltså free-banking, medan den tredje meningen och det därpå följande avser "freedom in the issuance of bank-notes", vilket helt enkelt bör förstås som jämbördigt med ett avkriminaliserande av urkundsförfalskning.
Nästa text i detta ämne kommer att behandla nästa av Samuelsson åberopade citat och sedan jag gått igenom samtliga citat kommer jag att gå in på Samuelssons argumentation.
