flavianopolis

För det första vill jag understryka att jag inte är någon expert på vapen och att jag inte är särskilt intresserad av vapen. Däremot är jag inte helt ointresserad av den lagstiftning som reglerar innehav, bruk av och handel med vapen.

Min syn på frågan tar sin utgångspunkt i att svensk nödvärnsrätt är rakt igenom rimlig och bra. Hur ser svensk nödvärnsrätt ut?

Jag citerar brottsbalken 24 kap:

"1 § En gärning som någon begår i nödvärn utgör brott endast om den med hänsyn till angreppets beskaffenhet, det angripnas betydelse och omständigheterna i övrigt är uppenbart* oförsvarlig.

Rätt till nödvärn föreligger mot

1. ett påbörjat eller överhängande brottsligt angrepp på person eller egendom,

2. den som med våld eller hot om våld eller på annat sätt hindrar att egendom återtas på bar gärning,

3. den som olovligen trängt in i eller försöker tränga in i rum, hus, gård eller fartyg, eller

4. den som vägrar att lämna en bostad efter tillsägelse."

Jag menar att dessa bestämmelser är rakt igenom rimliga och förnuftiga. Vidare förhåller det sig så att det faktiskt är möjligt för enskilda att exempelvis inneha jaktvapen och dessutom får jaktvapen användas i nödvärnssituationer. Om exempelvis en jägare observerar att någon försöker döda en annan person med en kniv får jägaren utan vidare skjuta mot honom som försöker döda och även om skotten är dödande är jägaren fri från ansvar i enlighet med bestämmelserna om nödvärn.

Jag menar att de restriktioner som finns rörande enskildas rätt att inneha vapen tömmer nödvärnsrätten på verkligt innehåll. I många situationer är det faktiskt så att den enskilde inte har någon faktisk rätt till nödvärn helt enkelt därför att han saknar vapen.

Nästa fråga är då om man bör betrakta vapen som vilken annan vara som helst och att inga speciella restriktioner skall finnas rörande innehav och handel med vapen. Jag är inte helt säker på det, men det finns inga särskilda restriktioner på handeln med brödknivar, trots att man utan vidare kan döda människor med brödknivar.

Även om lagen skulle jämställa handel och innehav med vapen med innehav av och handel med vilka andra varor som helst är det inte sant att det inte skulle finnas några begränsningar på när och hur vapen skulle få användas. Mord skulle vara fortsatt olagligt och att hota folk med vapen skulle också fortsättningsvis vara olagligt. Den enda skillnaden vore att enskilda skulle ges samma faktiska möjlighet till nödvärn som exempelvis en beväpnad jägare har.

De invändningar som uppställs mot att enskilda skall få ha vapen går oftast ut på att det skulle uppstå en risk för att personer med häftigt humör skulle avsluta gräl med hjälp av skjutvapen och sedan djupt ångra sig. Det är en bra invändning, men det lär vara så att risken för att bli av med livet i de amerikanska delstater med liberala vapenlagar är betydligt mindre än den är i delstater med restriktiva vapenlagar. Dessutom menar jag att om man tänker sig att man skulle slopa restriktionerna för enskildas vapeninnehav och det skulle visa sig att antalet skjutna ökat kraftigt så måste man fråga sig vilka som blev skjutna och av vilka skäl de blev skjutna för att kunna göra sig en bild av frågan om det ökade antalet skjutna verkligen innebar något steg tillbaka.

Antag exempelvis att ett stort antal våldtäktsmän skulle skjutas av kvinnor som befunne sig i en nödvärnssituation i ett vapenliberalt samhälle och att i ett icke vapenliberalt samhälle dessa kvinnor i stället bleve våldtagna; vilket samhälle är då bättre?

Följer man den enkla och sunda tankegång som tycks ligga till grund för brottsbalkens bestämmelser om nödvärn råder inget tvivel om att en kvinna som varit utsatt för våldtäktsförsök har rätt att skjuta förövaren och samtidigt gå fri från ansvar. Dessutom är det till och med så att om någon brukar mer våld än nöden kräver skall personen gå fri från ansvar om omständigheterna var sådana att personen svårligen kunde besinna sig. (BrB. 24:6) Att tänka sig att kvinna som är utsatt för ett våldtäktsförsök troligen befinner sig i ett synnerligen upprivet själstillstånd kräver ingen större fantasi.

Om ett vapenliberalt samhälle skulle vara ett samhälle med mera våld är detta alltså inte nödvändigtvis något argument mot att enskilda skall få ha vapen. Frågan är istället om det ökade våldet vore legitimt eller ej. Jag tror att ett samhälle med liberal vapenlagstiftning vore ett samhälle med betydligt mindre illegitmt våld och betydligt mera legitimt våld.

Sedan kan man inte utesluta att det skulle uppstå vissa olyckliga situationer som inte skulle uppstå i ett samhälle med strikta vapenlagar. Jag tänker då på hetlevrade personer som i hastigt uppkommet vredesmod gör något de kanske kommer att ångra resten av livet.

Av detta skäl menar jag att det möjligen kan finnas skäl att frånta somliga rätten att inneha vapen och jag menar också att man möjligen kan tänka sig vissa restriktioner på hur tunga vapen enskilda skall få ha. Om man exempelvis tänker sig att en utländsk turist reser in till Sverige i en pansarvagn inställer sig givetvis frågan om hans inresa skall uppfattas som en fientlig handling riktad mot svenska staten eller om personen ifråga kan anses behöva pansarvagnen i en tänkt nödvärnssituation. Hade han däremot haft en Magnum 44 i handskfacket är det uppenbart att detta vore något som kunde tänkas komma till pass i en nödvärnssituation och att innehavet av detta handeldvapen inte kunde ses som någon fientlig handling riktad mot svenska staten. Att det är möjligt att han avser använda vapnet för brottsliga syften är däremot inget skäl att förvägra honom rätten att beväpna sig. Man kan använda en bil för att uppsåtligen beröva någon annan livet, men detta är absolut inget skäl att förvägra någon rätten att köra eller inneha bil.

Utifrån vad som står i brottsbalken 24 kap. kan man också anta att användning av en pansarvagn i en nödvärnssituation på goda grunder - redan i förväg - kan förmodas vara uppenbart obehövligt och således också uppenbart oförsvarligt.

Kortfattat betyder detta att jag menar att grundprincipen är enkel och går ut på att enskilda skall få ha de vapen som krävs som krävs för att deras rätt till nödvärn inte skall tömmas på verkligt innehåll, men liksom alla andra principer skall inte heller denna princip drivas in absurdum.

* Jag kursiverade ordet uppenbart, eftersom min lärare juris doktor Ola Zetterqvist förklarade för mig att ordet uppenbart har en särskild tyngd i den juridiska världen. Uppenbart inom juridiken är fruktansvärt uppenbart i "normalt" språkbruk.

# posted by Flavian @ 08:27