söndag, juli 23, 2006

 

Gammalprotektionisterna



Inte sällan möts man av uppfattningen att moderata samlingspartiet är ett oerhört marknadsliberalt parti. Visserligen var den gamla högern protektionistisk, men nutida högermän är så liberala att det gränsar till dogmatism.

Jag önskar att det vore så.

Jag skulle bara vilja peka på några iakttagelser som allvarligt stör bilden av vår tids liberala höger.

Moderata samlingspartiet motsatte sig den så kallade inre avregleringen av svenskt jordbruk. Den inre avregleringen av svenskt jordbruk gick ut på att skyddstullarna skulle bibehållas, men att staten skulle sluta att köpa jordbruksvaror till ett fast pris. Innan Sverige gick med i EU var denna avreglering genomförd med undantag av prisregleringen på vete. Detta var emellertid en mycket betydande reglering av hela jordbrukssektorn, eftersom exempelvis den som odlar havre kan väga kalkylen mot vad han skulle få om han istället odlade vete. Dessutom utfodras grisar och höns inte sällan med produkter baserade på vete, varför en prisreglering på vete indirekt är en prisreglering på griskött och ägg. Priset på griskött påverkar i sin tur priset på nötkött eftersom produkterna konkurrerar och dessutom kräver produktionen av nötkött jordbruksmark och priset på jordbruksmark påverkas av priset vete.

Å andra sidan var det tänkt att prisregleringen på vete skulle ha avskaffats 1 januari 1995. Problemet var att Sverige gick med i EU 1 januari 1995.

Socialdemokraterna genomförde den ofullständiga avregleringen av jordbruket i samarbete med folkpartiet under mandatperioden 1988 till 1991 under motstånd från moderata samlingspartiet och centern och ungefär ett år efter att Carl Bildt blivit statsminister återinfördes vissa delar av jordbruksregleringen. 1994 genomförde dessutom regeringen Bildt en höjning av inlösenpriset på vete från 90 öre till 105 öre per kilogram. Det kan verka odramatiskt, men beakta att en höjning från 90 öre till 105 öre är en höjning på nästan 17%. Dessutom påverkar priset på vete indirekt alla andra priser på jordbruksvaror.

Ett ödets ironi är att den svenska kronan försvagades ganska kraftigt sommaren 1994 och detta är fullständigt naturligt, eftersom högre priser på jordbruksvaror är en mycket central variabel när man prissätter en valuta. Detta skyllde regeringen Bildt emellertid på att de finansiella marknaderna fruktade en socialdemokratisk valseger. Sanningen var dock troligen att stigande priser på jordbruksvaror påverkade kronkursen och detta fortplantade prishöjningarna till andra sektorer, vilket naturligtvis ytterligare bidrog till att de som skulle återvälja regeringen Bildt kom på andra tankar.

Ett annat exempel är att Carl Bildt 1989 - innan det stod klart att socialdemokraterna accepterade svenskt EU-medlemskap - ivrigt verkade för att Sverige skulle gå i tullunion med EU. Ja, ni läste rätt. Om Sverige inte kunde bli fullvärdig medlem av EU skulle Sverige i alla fall kunna gå i tullunion med EU. Carl Bildt tycktes alltså inte anse att en anslutning till den gemensamma arbetsmarknaden var särskilt angelägen; däremot var det synnerligen angeläget att Sverige skulle bli en del av tullunionen och därmed den gemensamma jordbrukspolitiken. De hemska socialdemokraterna ville ju ha marknadsekonomi och detta måste förstås förhindras.

Ett annat exempel på att moderaterna är ett protektionistiskt parti är att den ovan avbildade Gunnar Hökmark visserligen argumenterar mot skyddstullar, men gör det med en protektionistisk argumentation. Anledningen till att EU inte bör införa skyddstullar är nämligen att detta riskerar leda till att EU:s export drabbas av strafftullar på andra marknader.

Detta är ett i grunden protektionistiskt sätt att argumentera, eftersom resonemanget utgår från att export är något i sig värdefullt. Så argumenterade emellertid inte de klassiska frihandelsvännerna. De sade istället att ett ensidigt avskaffande av tullar leder till att vi får mer i utbyte för det vi exporterar, eftersom importen inte är något annat än den betalning utlandet skickar för vår export. När vi belägger importen med tullar och kvoter betyder detta alltså ingenting annat än att vi hindrar utlandet från att betala ett högre pris på vår export.

Just det resonemang som Hökmark för är ett mycket stort problem, eftersom det leder till helt felaktiga slutsatser framför allt med avseende på frågan huruvida Sverige bör vara medlem av EU. Det sägs nämligen att EU-medlemskapet underlättat vår export till de länder som är medlemmar av EU och detta är givetvis någonting den näringslivsvänliga högern applåderar. Denna fråga är emellertid irrelevant ur frihandelsperspektivet. Ur frihandelsperspektivet är den avgörande frågan om vi får mer eller mindre betalt för vår export räknat i varor.

Om Scania lastbilar kan få ut några kronor extra på grund av att vissa tullrutiner förenklats exemplvis vid export av Scania lastbilar till Storbritannien är alltså irrelevant så länge vi inte vet hur EU-medlemskapet påverkar vår importnota.

Det må vara sant att EU-medlemskapet underlättar vår export aningen, men den avgörande frågan är om EU-medlemskapet underlättar vår export så mycket som EU-medlemskapet försvårar vår import. Då hör det dessutom till saken att Sveriges export till EU-länderna var i det närmaste helt tullfri redan innan vi blev medlemmar av EU.

Svaret är förstås att de marginella besparingar svenska företag gör genom EU-medlemskapet uppvägs flera gånger om av fördyrad import. Dessutom påverkar EU:s protektionism priserna på de varor Sverige importerar från EU-länderna högst betydligt. Hade Sverige inte varit medlem av EU och haft en helt oreglerad import av vietnamesiska skor hade detta med största sannolikhet inneburit att italienska skor hade varit billigare i Sverige än i Italien.

För en sann liberal finns det därför bara en sak att säga: Ned med högern och ut ur EU!


Comments: Skicka en kommentar

<< Home

This page is powered by Blogger. Isn't yours?