torsdag, juli 20, 2006

 

Gammalliberal



Lundensis kallar mig liberalkonservativ på grund av mina avvikelser från den renodlade nyliberalismen. Trots att jag anser att staten understundom bör inskränka den negativa friheten och detta kan uppfattas som konservatism skulle jag hellre kalla mig gammalliberal för att å ena sidan skilja mig från nyliberalerna, men samtidigt markera en skillnad mot konservativa som är anhängare av ekonomisk liberalism.

Visserligen kan skillnaden mellan en ekonomiskt liberal konservativ och en gammalliberal synas hårfin, men det finns vissa skillnader. Den ovan avbildade William Gladstone började sin politiska karriär som reaktionär tory, blev senare frihandelsvänlig tory och slutligen helt enkelt liberal. Gladstone betecknas ofta som gammalliberal och jag har inget emot att kallas gammalliberal.

Det så kallade "Liberal Party" som leddes av Gladstone ansågs vara en koalition mellan whigs, frihandelsvänliga konservativa och radikala frihandelsanhängare.

Whigpartiet anses - om jag förstått saken rätt - vara den historiska engelska liberalismens moderparti och även om partiet inte från början omfattade alldeles genomtänkta och konsekvent liberala positioner tycks partiet alltid ha tenderat åt ett mera liberalt synsätt än tories. Whigs var emot kungligt envälde och tycks alltid ha varit hemvist för dem som inte kände sig hemma i den anglikanska kyrkan. Ursprungligen var whigpartiet hemvist för skotska presbyterianer, men under 1800-talet blev liberala partiet hemvist också för vissa katoliker. Det liberala partiet får anses ha sitt historiska ursprung i whigpartiet.

De frihandelsvänliga konservativa kallas också peeliter efter Robert Peel. Peeliterna var konservativa som kommit att bli övertygade om frihandelns överlägsenhet och och som helt och fullt accepterade den ekonomiska liberalismen.

De radikala frihandelsanhängarna kan betecknas som något vänsterorienterade och socialreformistiska anhängare av frihandel och var säkerligen de som övertygade de konservativa om frihandelns överlägsenhet. Richard Cobden räknas till denna strömning.

Det är sant att Gladstone började som konservativ, men jag menar att man måste anse att Gladstone med tiden kom att bli fullständigt liberal. Jag anser mig också vara fullständigt liberal och jag skulle vilja ställa upp följande kriterier för att kunna skilja mellan liberaler och andra. Jag har rensat bort sådana frågor som är okontroversiella idag och bara bibehållit det som fortfarande är kontroversiellt.

En sann liberal är anhängare av unilateral frihandel. Trots detta kan liberaler medverka till bi- eller multilaterala frihandelsavtal, men aldrig till skapandet av tullunioner. En sann liberal är också stark motståndare till alla typer av inflationism.

En sann liberal är principiell motståndare till värnplikt.

En sann liberal är inte pacifist, men anhängare av utrikespolitisk non-interventionism och neutralism. En sann liberal anser också att alla utrikespolitiska konflikter skall biläggas så fredligt som någonsin är möjligt.

I en konflikt mellan lag och ordning å ena sidan och rättssäkerhet å andra sidan är rättssäkerheten det högre värdet.

Däremot kan jag inte inse att en sann liberal måste vara anhängare av en otyglad frihet i så kallade livsstilsfrågor. Eftersom jag inte är anhängare av otyglad livsstilsliberalism, men likväl inte vill kalla mig ekonomiskt liberal konservativ kallar jag mig nog helst gammalliberal. Gladstone kallas ofta för just gammalliberal.


Comments:
Du kanske har rätt i att det finns situationer då det är motiverat med militär intervention för att göra slut på någon riktig panna typ Hitler eller Saddam.

Jag föreslår som alternativ att man börjar med helt öpnna gränser och beviljar asyl i parti och minut åt alla som flyr från en diktatur och först då diktatorn bygger en "berlinmur" börjar man fundera på intervention. Å andra sidan anser jag inte att det var värt ett atomkrig att få slut på DDR.

Jag tror inte heller att Bush drevs av idealism då Irak invaderades, men visst var det bra att Saddam störtades. Jag tror dock att syftet var maktpolitiskt och inte idealistiskt.

Hur hade det gått om Churchill hade infört fri invandring för judar och tyska desertörer och först startat kriget då tyskarna invaderade Storbritannien? Jag vet inte.

Jag anser inte att Storbritannien aldrig borde ha blandat sig i första världskriget. I stället borde Storbritannien ha öppnat sina gränser. Andra världskriget är knepigare på grund av massförstörelsevapen och systematisk judeutrotning.

Summan är att jag anser att liberalismens grundregel är pacifism, men att jag i min text borde ha öppnat för undantag från regeln.

Ordet pacifism skall emellertid inte förstås som radikalpacifism utan bara att krig skall undvikas i det längsta och aldrig påbörjas annat än som svar på aggression.
 
Det finns ett fel i ovanstående text:

Jag anser att Storbritannien INTE borde ha blandat sig i första världskriget.
 
Jag tar inte avstånd från allt våld. Det bevisas ju av att jag har en liberal inställning till att enskilda har vapen och att jag anser att försvarskrig är legitimt.

Men ett krig är bara legitimt om "någon annan" påbörjade det och det är aldrig någon trevlig tillställning.

Jag vet inte exakt vad Gladstone tyckte men i många böcker beskrivs han - måhända aningen slarvigt - som pacifist.

Jag lovar att aldrig mer använda ordet pacifist på detta slarviga sätt. Jag skall hädanefter kalla mig fredsälskande defensiv fegis som bara skjuter i yttersta nödfall.
 
Det är ju sällan som galningar vill anfalla bara för att. Al-Qaidas attacker mot USA var ju, t.ex., ett svar på USA:s systematiska stöd till reaktionära diktaturer i arabvärlden, och till sionisterna, samt på deras truppnärvo i Saudi. Om USA inte bedrev neokolonial stormaktspolitik, och israelvurmade så mycket, skulle det inte finnas något krig mot terrorn.
 
Skicka en kommentar

<< Home

This page is powered by Blogger. Isn't yours?