flavianopolis

Inom den närmsta tiden avser jag publicera en text som skall avsluta textserien om guldmyntfot och free-banking. Innan jag gör det menar jag emellertid att det är nödvändigt att reda ut ytterligare några saker. Jag gissar att detta kommer att vara den näst sista texten före den avslutande texten.

Det första som måste redas ut är på vilket sätt delatoriska respektive inflatoriska impulser uppstår i ett free-bankingsystem. Med inflatorisk impuls förstås ett monetärt fenomen som reducerar guldets bytesvärde och med deflatorisk impuls förstås ett monetärt fenomen som ökar guldets bytesvärde.

De inflatoriska impulserna uppstår då en sedelutgivande bank "köper" fysiskt guld och "betalar" med sedlar och när en sedelutgivande bank beviljar ett lån som helt enkelt finansieras genom att man trycker sedlar. Det förutsätts givetvis att sedlarna sätts i omlopp.

De deflatoriska impulserna uppstår då en låntagare amorterar ett lån eller någon begär inlösen av papperspengar i guld.

Sedan är det sant att det varje dag skulle uppstå ett otal såväl inflatoriska som deflatoriska impulser. Guldsmeder skulle begära inlösen, guldgruvor skulle överlämna tackguld, nya lån skulle beviljas och gamla skulder amorteras i en ständigt varierande blandning.

Det är också uppenbart att det är oerhört lönsamt att bedriva en kreditexpansion så länge ingen begär inlösen i guld. Att göra det kan jämföras med berättelsen om "pojken med guldbyxorna".