måndag, juli 03, 2006

 

Fast växelkurs

En mycket vanlig invändning mot tanken på en guldmyntfot är att man menar att marknaden skall bestämma värdet på alla nyttigheter inklusive valutor. Det bästa systemet tänks då vara ett system där olika pappersvalutor flyter fritt och kurserna ständigt justeras.

Detta är emellertid en mindre väl genomtänkt invändning. Den första och viktigaste invändningen är att vi som är anhängare av guldmyntfot anser att värdet på guld skall bestämmas av marknaden. Hur mycket mjölk, ägg eller potatis man skall få för ett uns guld skall förstås inte bestämmas av någon myndighet utan detta är något som skall avgöras av dem som i legal mening frivilligt byter guld mot dessa varor på marknaden.

Om man sedan leker med den högst osannolika tanken att Sverige skulle återinföra guldmyntfot i en värld där ingen annan stat hade guldmyntfot skulle naturligtvis marknaden fortsätta bestämma hur många dollar, yen eller euro ett uns guld skulle kosta.

Däremot är det sant att praktiskt taget alla betalningar skulle avvecklas med hjälp av så kallade fiduciära pengar och att dessa fiduciära pengar tvivelsutan har en fast växelkurs gentemot guldet. Det vill säga: Den som emitterar fraktionellt uppbackade guldkonvertibla sedlar utställer ett ensidigt löfte att utbetala den mängd fysiskt guld sedeln anger och för den händelse han ej kan betala betyder detta att sedelns ägare ytterst sett kan begära emittenten i konkurs. Sedan får marknaden bedöma trovärdigheten i detta löfte och så länge marknaden bedömer att emittenten kan fullgöra vad han utfäst kommer papperslappen att cirkulera till vad som kallas alparikursen. Har man en papperslapp på vilken det står fem gram guld och andra än emittenten godtar sedeln som likvärdig med fem gram guld cirkulerar den till alparikursen. I detta fall kan man säga att marknaden bestämmer värdet på papperslappen, men eftersom man aldrig kan tvinga emittenten att betala ut mer guld än sedeln anger kan kursen knappast stiga över alparikursen. Däremot kan det mycket väl bli så att sedeln ratas och då kan man säga att den prissätts under alparikursen.

De som är motståndare till guldmyntfoten därför att de hyllar "marknadsprissättning" behöver alltså "snygga upp" sin argumentation ganska avsevärt. Att vara för guldmyntfot är nämligen fullständigt förenligt med tanken på att varor, tjänster och finansiella tillgångar skall prissättas av "marknaden".

Sedan är det visserligen sant att om man skulle återgå till guldmyntfot från ren pappersvaluta betyder detta att myndigheterna måste fastslå ett kursförhållande mellan den valuta som skall "pensioneras" och guldet. Å andra sidan är det också så att om man har en fritt flytande växelkurs och centralbank betyder detta att en myndighet ständigt skall fatta beslut om vilken nivå styrräntorna skall ha. Detta är inte heller förenligt med tanken på en helt fri marknad. Ytterligare några förespråkar måhända "currency board", men detta innebär ju ingenting annat än man låter ett annat lands centralbank fatta beslut om styrräntan.

Bortsett från att myndigheterna måste fatta ett beslut om till vilket kursförhållande gentemot guldet kronan skall "pensioneras" anser jag att alla "penningpolitiska beslut" skall fattas av "marknaden". Att avgöra till vilken kurs kronan borde "pensioneras" är en ytterst komplicerad fråga och jag menar att de olika aspekter som måste beaktas vid ett sådant beslut ger vissa indikationer på hur illa vårt nuvarande penningsystem fungerar.

Jag återkommer till detta.

Comments: Skicka en kommentar

<< Home

This page is powered by Blogger. Isn't yours?