flavianopolis

Henrik Alexandersson föreslår att man inte skall nöja sig med en proportionell beskattning utan att man istället skall betala en klumpsumma till staten oavsett inkomst. Han menar att de som tjänar mycket inte sliter mer på cykelbanor än låginkomsttagare och således skall de rika inte betala mer till staten än de fattiga. Analogt med detta resonemang kan man också fastslå att en liter mjölk kostar lika många kronor och ören oavsett hur mycket eller litet man tjänar.

Läs mer om Henrik Alexanderssons förslag på hans blogg:

http://www.henrik-alexandersson.se/

Om man bortser från det alldeles uppenbara faktum att de flesta människor tycker att idén är helt absurd av så kallade rättviseskäl menar jag man kan uppställa vissa andra starka argument mot resonemanget.

Om ni läser föregående meddelande och klickar på länken som handlar om en tysk på tvådagarsvisit i det - åtminstone då - praktiskt taget statslösa Mogadishu kommer ni att kunna se att Herr Tscheridse tvingades betala 198 dollar i beskyddaravgifter till dem som eskorterade honom på hans rundturer i Mogadishu. Det verkar rimligt att anta att det är mera intressant att kidnappa miljonärer än tiggare och i ett statslöst tillstånd skulle därför skyddet av en bankdirektör förmodligen vara mer omfattande än skyddet av en bilreparatör och således skulle bankdirektören betala mer för sitt skydd.

Dessutom är det tänkbart att rika människor skulle ha avtal som innebure att de skyddsföretag de anlitade vore tvungna att köpa loss sina kunder givet att skyddsföretagen hade misslyckats med sitt skydd och deras kunder hamnade i klorna på kidnappare. Då skulle man förstås betala olika höga premier beroende på till hur högt belopp man vore försäkrad. Det är ungefär lika självklart som att det är billigare att försäkra en Toyota än en Rolls-Royce.

Sedan kan man också tänka på att en person som förfogar över ett stort kapital har ett större behov av skydd för sitt realkapital än den som förfogar över ett litet realkapital. Om Adam äger en guldsmedsaffär och Bertil sitter på gatan och putsar skor är det uppenbart att det är dyrare att köpa beskydd för Adams guldsmedsaffär än för de putstrasor, borstar och skokrämsburkar Bertil förfogar över.

Adam måste kanske anställa K-pistförsedda vakter och förse dessa inte bara med k-pistar utan också skottsäkra västar. Allt detta sammantaget ger vid handen att om man tänker sig ett statslöst tillstånd är det uppenbart att skyddet av liv och egendom blir allt dyrare i takt med stigande inkomst och förmögenhet.

Det är samtidigt av stort ekonomisk-teoretiskt intresse att beakta att skyddet av en olönsam guldsmedsaffär förmodligen vore ungefär lika dyrt som skyddet av en lönsam guldsmedsaffär i ett statslöst tillstånd. Sedan är det i och för sig troligt att den framgångsrike guldsmeden vore mera intressant för kidnappare än den mindre framgångsrike och att den mera framgångsrike således bleve tvungen att betala högre "anti-kidnappings-premie."

En annan intressant iakttagelse är att ett företag som inte krävde stort fysiskt utrymme för sin verksamhet och att verksamheten ej fordrade någon stöldbegärlig utrustning och dessutom vore lönsam skulle betala en mycket liten del av rörelsens övriga överskott till olika beskyddarorganisationer i jämförelse med företag som åstadkom mindre mervärden i förhållande till dessa faktorer. I gengäld skulle de som ägde verksamheten bli mera intressanta som kidnappings-offer och detta skulle medföra stigande premier.

En intressant iakttagelse Herr Tscheridse gjorde i Mogadishu var att de olika krigsherrarna åtminstone tidigare beskattade affärsidkarna som bedrev handel på det territorium den aktulle krigsherren hade kontroll över. Det betyder i korthet att i händelse av att ett område blir statslöst kommer ganska snart någon annan att etablera en stat på området.

Det var också intressant att få veta att en krigsherre slopat alla beskyddaravgifter och gjort sin zon praktiskt taget skattefri. Riktigt sant är detta förmodligen inte då Herr Tscheridse även lämnas upplysningen att beskyddarföretag som opererar på en viss krigsherres territorium måste betala licensavgtifter till krigsherren. Enligt artikeln hade emellertid en krigsherre slopat alla beskyddaravgifter i syfte att locka till sig ett maximum av kommers. Det är tänkbart och troligt att detta också varit en del i ett försök att öka värdet på fastigheter krigsherren kontrollerade. Å andra sidan verkar det som om samtliga krigsherrar begär att de som bedriver beskyddarverksamhet skall ha särskilt tillstånd och att ett sådant tillstånd kostar pengar. Därför är det inte riktigt sant att påstå att det fanns något helt skattebefriat område.

Samtidigt är det uppenbart att den krigsherre som begär sådana tillstånd också måste ha de militära/polisiära medel som krävs för att hålla rent från "olicensierad" besyddarverksamhet och att denna verksamhet uppenbarligen finansieras med de de avgifter man måste betala för att få bedriva beskyddarverksamhet. Med största säkerhet kan sådana licenser dras in givet att krigsherren menar att verksamheten bedrivs på olämpligt sätt.

I så fall var inte ens Mogadishu helt statslöst ens under den "epok" staden kontrollerades av krigsherrar. Snarare handlade det om att institutionell konkurrens mellan ett antal "lilliput-diktaturer" ledde fram till en ultra-minimal stat där statens verksamhet inskränker sig till att upprätta gränsskydd och att mot betalning ge licenser till olika beskyddarverksamheter.

En annan intressant iakttagelse är att de flesta beskyddarorganisationer hade licenser att bedriva beskyddarverksamhet i samtliga krigsherrars territorier. Detta betyder alltså att trots att man i egentlig mening ej kan påstå att staden var statslös fanns det likväl ett antal konkurrerande polisorganisationer. Det vill säga: Man skulle alltså kunna tänka sig ett samhälle där man kunde välja vilken polis man ville konsultera precis som man väljer frisör och likväl skulle detta samhälle i egentlig mening ej vara någon anarki utan ett samhälle med en ultraminimal stat.

Jaha, det blev en lång utvikning från det ursprungliga ämnet.