onsdag, juli 13, 2005
Riksbanken är ett hot mot sysselsättningen
Av nyhetsflödet idag framgår att kronan nu stärks mot de stora valutorna.
Bevisar inte detta att min rädsla för en kraftig uppgång i inflationen är ogrundad? Nej, det gör det faktiskt inte.
Kronans långsiktiga jämviktsväxelkurs styrs nämligen av kronans köpkraftsparitet. Som jag tidigare pekat på kostade en Big Mac £1,99 i Storbritannien 2003, medan den nu endast kostar £1,88. Under samma tid har priset i Sverige stigit från 30,- till 33,-.
Detta bevisar att Sverige har en alltför hög takt i kreditexpansionen och det är denna Riksbanken har att svara för.
Om Riksbanken sänker styrräntorna till en alltför låg nivå eldar detta på kreditexpansionen och detta medför bland annat att en Big Mac blir allt dyrare, trots att ingen kvalitetsförbättring kan observeras. Då menar jag att det måhända varit rimligt med en prishöjning givet att en Big Mac av 2005 års modell innehöll dubbelt så mycket kött som en från 2003, men så är ju inte fallet. En Big Mac är alltså ett utmärkt mått på penningvärdets förändringar över tiden.
Men hur kan det komma sig att kronkursen stiger trots att priserna i Sverige stiger? Jo, det finns en enkel förklaring till detta och det är det faktum att en ökande inflation leder till förväntningar och spekulationer om en stramare penningpolitik och ju stramare penningpolitik desto högre kronkurs i förhållande till den relativa prisnivån i andra länder.
Det vill säga: Riksbanken bedriver en lätt penningpolitik och priserna stiger, vilket får valutaspekulanter att förvänta sig höjda styrräntor och detta ökar den spekulativa efterfrågan på kronor, vilket sammantaget få den närmast otroliga följden att den inhemska prisnivån stiger samtidigt som kronkursen stiger, vilket i sin tur leder till att svensk industri slås ut med ökad arbetslöshet som följd.
Så just den typ av penningpolitik Sveriges Riksbank bedriver syftande till en måttfull inflation är en exceptionellt farlig häxbrygd, eftersom den leder till att Sveriges prisnivå i förhållande till utlandet hålls på en hög nivå med arbetslöshet som följd samtidigt som den uppmuntrar svenska folket till att skuldsätta sig med den påföljden att svensk ekonomi blir extremt känslig för ränteförändringar och att den höga skuldsättningen i förlängningen kan medföra personliga tragedier.
Jag menar att den enklaste lösningen vore att knyta kronan till guldet en gång för alla och i sambande med denna reform devalvera kronan kraftigt för att ge Sverige en allmän prisnivå i samklang med världens mest betydelsefulla ekonomier.
I sammanhanget kan det vara av intresse att veta att den euro-kurs som skulle jämställa priset på en Big Mac i Stockholm och Frankfurt är 12,- per euro. För att jämställa priset i Stockholm och London skulle det brittiska pundet behöva kosta 17,55.
Sedan har den huvudlösa svenska penningpolitiken fått ytterligare en intressant följdverkning: Saken är den att den finska prisnivån genom automatik tycks ledas mot jämvikt med den svenska. I Helsingfors kostar nämligen en Big Mac 3,60 €, medan den bara kostar 2,75 € i Tyskland.
Om Riksbanken nästa år tvingas höja styrräntorna, vilket synes mycket sannolikt kan detta medföra att de svenska obligationsräntorna börjar stiga. Om de svenska obligationsräntorna stiger kommer detta att utlösa stora förluster för dem som köpt obligationer under nu rådande prisnivå, vilket kan få till följd att kronkursen faller kraftigt.
Och om kronkursen faller kraftigt kommer detta att slå stenhårt mot Finland och rent av kasta in Finland i en deflation.
Allt detta bevisar att penningpolitik bäst sköts av guldtackor.
Bevisar inte detta att min rädsla för en kraftig uppgång i inflationen är ogrundad? Nej, det gör det faktiskt inte.
Kronans långsiktiga jämviktsväxelkurs styrs nämligen av kronans köpkraftsparitet. Som jag tidigare pekat på kostade en Big Mac £1,99 i Storbritannien 2003, medan den nu endast kostar £1,88. Under samma tid har priset i Sverige stigit från 30,- till 33,-.
Detta bevisar att Sverige har en alltför hög takt i kreditexpansionen och det är denna Riksbanken har att svara för.
Om Riksbanken sänker styrräntorna till en alltför låg nivå eldar detta på kreditexpansionen och detta medför bland annat att en Big Mac blir allt dyrare, trots att ingen kvalitetsförbättring kan observeras. Då menar jag att det måhända varit rimligt med en prishöjning givet att en Big Mac av 2005 års modell innehöll dubbelt så mycket kött som en från 2003, men så är ju inte fallet. En Big Mac är alltså ett utmärkt mått på penningvärdets förändringar över tiden.
Men hur kan det komma sig att kronkursen stiger trots att priserna i Sverige stiger? Jo, det finns en enkel förklaring till detta och det är det faktum att en ökande inflation leder till förväntningar och spekulationer om en stramare penningpolitik och ju stramare penningpolitik desto högre kronkurs i förhållande till den relativa prisnivån i andra länder.
Det vill säga: Riksbanken bedriver en lätt penningpolitik och priserna stiger, vilket får valutaspekulanter att förvänta sig höjda styrräntor och detta ökar den spekulativa efterfrågan på kronor, vilket sammantaget få den närmast otroliga följden att den inhemska prisnivån stiger samtidigt som kronkursen stiger, vilket i sin tur leder till att svensk industri slås ut med ökad arbetslöshet som följd.
Så just den typ av penningpolitik Sveriges Riksbank bedriver syftande till en måttfull inflation är en exceptionellt farlig häxbrygd, eftersom den leder till att Sveriges prisnivå i förhållande till utlandet hålls på en hög nivå med arbetslöshet som följd samtidigt som den uppmuntrar svenska folket till att skuldsätta sig med den påföljden att svensk ekonomi blir extremt känslig för ränteförändringar och att den höga skuldsättningen i förlängningen kan medföra personliga tragedier.
Jag menar att den enklaste lösningen vore att knyta kronan till guldet en gång för alla och i sambande med denna reform devalvera kronan kraftigt för att ge Sverige en allmän prisnivå i samklang med världens mest betydelsefulla ekonomier.
I sammanhanget kan det vara av intresse att veta att den euro-kurs som skulle jämställa priset på en Big Mac i Stockholm och Frankfurt är 12,- per euro. För att jämställa priset i Stockholm och London skulle det brittiska pundet behöva kosta 17,55.
Sedan har den huvudlösa svenska penningpolitiken fått ytterligare en intressant följdverkning: Saken är den att den finska prisnivån genom automatik tycks ledas mot jämvikt med den svenska. I Helsingfors kostar nämligen en Big Mac 3,60 €, medan den bara kostar 2,75 € i Tyskland.
Om Riksbanken nästa år tvingas höja styrräntorna, vilket synes mycket sannolikt kan detta medföra att de svenska obligationsräntorna börjar stiga. Om de svenska obligationsräntorna stiger kommer detta att utlösa stora förluster för dem som köpt obligationer under nu rådande prisnivå, vilket kan få till följd att kronkursen faller kraftigt.
Och om kronkursen faller kraftigt kommer detta att slå stenhårt mot Finland och rent av kasta in Finland i en deflation.
Allt detta bevisar att penningpolitik bäst sköts av guldtackor.
